Att kommersiellt odla små gröna blad, groddar och svamp inomhus har väckt en del intresse på senare tid. Det här är dock en mycket liten del av vad vi behöver för vår livsmedelsförsörjning och samtidigt är den delen mycket energi- och resurskrävande. Det framkom när en ny rapport från projektet MatLust presenterades nyligen.

Rapporten är skriven av Gunnar Rundgren som är jordbruksexpert, författare, föreläsare och lantbrukare. Den belyser inomhusodling ur hållbarhetsperspektiv och jämför med växthusodling, frilandsodling, import och andra odlingsmetoder. Gunnar Rundgren baserar rapporten på vetenskapliga artiklar, rapporter, intervjuer och egna undersökningar.

Konsumtionen av färsk svamp och groddar i Sverige är ganska liten. Det produktområde som i rapporten kallas små gröna blad är större och kan exempelvis vara allt från ruccola till krukbasilika. Dessa grödor kan odlas på friland, i växthus eller inomhus (i artificiellt ljus). Det rör sig om växter som skördas i ett tidigt utvecklingsstadium – här ingår inte mer utvecklade grönsaker som isbergssallad, vitkål med flera som odlas under längre tid och oftast på friland.

Inga starka närings- och miljöargument

Små gröna blad är en mycket liten del av allt grönt vi äter och är enligt Gunnar Rundgren ganska dyra i förhållande till näringsinnehållet. Ur näringssynpunkt ser han inga starka skäl att konsumera små gröna blad, groddar och svamp. Det verkar mer vara något som sätter ”en grön kant på tillvaron”.

Gunnar skriver att det görs många svepande påståenden om de här produkternas egenskaper och fördelar, men att det saknats oberoende fakta. Rapporten är gjord för att bringa större klarhet i detta. I presentationen drar han bland annat slutsatsen att det inte finns några miljöargument för växthusodlade, inomhusodlade eller importerade små gröna blad. Konsumtion av groddar tycks inte ha några större miljönackdelar och odlad svamp har en svårbedömd men troligen ganska liten miljöpåverkan.

Resurskrävande odling och hantering

Odling på friland har i Sverige förstås en säsongsmässig begränsning. Växthus- och inomhusodling har inte den begränsningen men är betydligt mer energi- och resurskrävande. Här krävs en särskild infrastruktur, uppvärmning och tillskottsbelysning (i växthus), konstljus och viss kylning (i inomhusodling), substrat, växtnäring, extra förpackning, kyltransporter, extra mycket transporter för grödor i kruka, samt lagring.

Växthus- och inomhusodling tar å andra sidan mindre mark i anspråk än frilandsodling, dels genom att man kan få betydligt fler skördar och genom att man kan odla i flera plan. Men Gunnar Rundgren menar att den fördelen egentligen upphävs genom att det krävs så mycket energi och att energiproduktion tar mycket mark i anspråk. En fördel som växthus- och inomhusodling har är att man kan planera och kontrollera den bättre än frilandsodling, som ibland kan ha problem med att få avsättning av hela skördarna, vilket kan leda till betydande svinn.

Man skulle kunna tänka sig att vi i Sverige frilandsodlar små gröna blad under den varma årstiden och sedan kompletterar med växthus- och inomhusodling. Förr fungerade växthus mer som ett sådant komplement. Men Gunnar Rundgren pekar på att det idag generellt krävs så stora investeringar att man måste driva sådana odlingar året runt för att de ska gå ihop ekonomiskt.

Alternativet att importera frilandsodlade små gröna blad från exempelvis Spanien är också ganska resurskrävande i form av mycket bevattning inklusive energi för att få fram rent vatten, mycket plast (för plasttak som används där), förpackning, kyltransporter och kyllagring. Och det används en hel del kemiska bekämpningsmedel i den odlingen.

Stora skillnader i odlingssätt

Näringsinnehåll och smak varierar också mellan olika odlingsmetoder. Det är exempelvis inte svårt att tänka sig att det blir skillnad mellan grödor som odlas i naturlig jord full av levande organismer respektive grödor som odlas i en näringslösning. Små plantor kan odlas genom så kallad hydroponisk odling, vilket innebär att rötterna hänger i en cirkulerande näringslösning. Nästa all inomhusodling går till på det sättet, liksom en stor andel av växthusodlingen i Sverige. I ekologisk odling måste dock jord användas och huvuddelen av näringen ska komma från jorden.

Paneldiskussionen som följde efter rapportpresentationen gav ett seriöst intryck av koncept för inomhusodling. Ett argument var att man kan kontrollera inomhusodlingen i minsta detalj och få fram det perfekta odlingsreceptet (av värme, ljus, vatten, näring etc). Det tycks ligga mycket kunskap bakom detta. Men det ligger också nära till hands att här ana en viss underskattning av de växtbetingelser som naturen har skapat under många miljoner år. Särskilt betydelsen av bördiga odlingsjordar och hur dess biologiska mångfald av mikroliv etc skapar denna bördighet.

Komplement med vissa fördelar

Man kan säga att det i panelsamtalet rådde en viss enighet om att inomhusodling av exempelvis små gröna blad är ett komplement och inte ersätter traditionell odling. På plussidan kan inomhusodling också vara ett sätt att intressera unga för odling, att integrera odling i stadsmiljöer, att möta en ökande efterfrågan på bladgrönsaker och att bättre kunna planera och kontrollera odlingen.

Gunnar Rundgren påpekar dock att det numera främst är de resurskrävande grönsakerna – inte de resurssnåla – som har ökat. Han menar också att världen måste födas med annat än gröna blad från inomhusodling, annars skulle energibehovet bli större än för all annan verksamhet. Han tycker också att uppmärksamheten kring inomhusodling drar bort tankarna och diskussionen från de stora odlingsfrågorna.