Köttkonsumtionen behöver minska betydligt. Men vilken typ av kött ska man då välja för en hållbar konsumtion? Vi har frågat tre sakkunniga inom olika områden och deras svar har en hel del gemensamt: Köttet bör i första hand komma från djur som inte äter sådant som människor kan äta.

I valet av kött kan man skilja på å ena sidan idisslare som kor och får som har en unik förmåga att äta gräs och grovfoder som människor inte kan äta. Å andra sidan grisar och kyckling som inte har den förmågan. Om kor i ett lagom avvägt antal ingår i ett riktigt kretsloppsjordbruk och inte utfordras med spannmål och kraftfoder blir det hållbart. Grisar och kyckling däremot konkurrerar egentligen med oss människor om de vegetabilier vi själva kan äta, och det är inte hållbart.

Gräsbetande idisslare

Sara Jervfors är kostchef i Södertälje och Gnesta samt projektledare för MatLust. Bara i Södertälje kommun serveras varje dag 24 000 måltider i skolor och äldreomsorg. Sara pekar bland annat på den nyss nämnda skillnaden.

– Generellt är det bra att välja kött från gräsbetande idisslande djur, som även ger gödsel. Det är bland annat bra för kretsloppet och den biologiska mångfalden och håller landskapen öppna. Viltkött från exempelvis vildsvin kan också vara ett hållbart val.

Hon anser att vi även behöver höns och grisar, men i betydligt mindre omfattning än idag. I grisproduktionen bör det helst handla om djur som äter restprodukter som annars skulle ha slängts. Inom äggproduktion tycker hon också det är viktigt att ta vara på kött från värphönsen, som annars ofta går förlorat. Överlag tycker hon att man helst bör välja Kravmärkt kött.

Undvik anonymt kött

Sara Jervfors ger också exempel på typer av kött som är mindre bra att välja:

– Undvik anonymt kött utan ursprungsmärkning och kött som man inte vet hur det har producerats, vilket exempelvis är väldigt vanligt i charkprodukter. Jag tycker också man kan undvika importerat kött. I Sverige kan vi själva producera kött och det finns ingen anledning att importera detta.

Inom Södertälje kommuns måltidsverksamheter har man minskat köttkonsumtionen och följer i stort sett principen om 20 procent animalier, exklusive mejeriprodukter, och 80 procent vegetabilier. Kommunens måltidsverksamhet använder bara svenskt kött och 65 procent av det är ekologiskt. I skolorna serveras idag i genomsnitt 50 gram kött eller fisk per elev och dag. Det är tillräckligt ur näringssynpunkt, menar Sara Jervfors. Utöver det serveras en hel del näringsrika vegetabilier som rotfrukter, kål, baljväxter och nordiska spannmål. Gärna närodlade i säsong.

– Ur näringssynpunkt använder vi råvaror som är så lite processade som möjligt. Det gäller både kött och vegetabilier. En viktig utmaning i våra menyer är förstås också att maten ska vara god.

Industriell köttproduktion

Wilbert Beyer är veterinär och anser att det är den industriella köttproduktionen som är den stora boven när det gäller både hållbarhet och etik på det här området. För konsumenter finns flera aspekter man kan tänka på i sina egna val, menar han.

– Dels handlar det om vad djuren bidrar med i ett kretsloppsjordbruk. Där är idisslarna bra eftersom de äter sådant som människor inte äter och omvandlar det till högvärdigt protein samtidigt som de ger gödsel som är mycket berikande för jorden. Om maten ska räcka i framtiden så är det mycket viktigt att utnyttja idisslarnas förmåga.

 (Artur Granstedt)

– Det viktiga i all köttproduktion är överhuvudtaget hur man producerar. Det ska vara bra djurhållning, men det finns idag skräckexempel inom alla djurslag – kor, grisar, kyckling och höns, och även fisk, säger Wilbert Beyer.

Han menar också att vi har en enorm överproduktion och att vi äter 3-4 gånger mer kött än vad som behövs. Själv äter han kött ungefär 1-2 gånger per vecka och väljer då kött från gårdar där han vet att djuren har det bra. Wilbert anser att vi som konsumenter egentligen har stor makt.

– Om vi alla skulle välja bort industriellt producerat kött skulle vi skicka tydliga signaler till producenterna. Visserligen styrs det här också av priserna, men när vi köper billigt kött betalar vi inte det verkliga priset. Ett lågt pris brukar betyda att man inte tagit med miljökostnader och att man har tummat på djurhälsan och djuretiken.

Hur går produktionen till?

När det gäller vilken typ av kött som svenska konsumenter kan välja ur hållbarhetssynpunkt tycker Wilbert att det kan vara kött från betesdjur som kor och får, samt även viltkött om jakten bedrivs på ett ansvarsfullt sätt. Ekologiskt kött är ofta ursprungsmärkt och han menar att man som konsument numera har ganska goda möjligheter att spåra köttet och få en uppfattning om hur produktionen har gått till. Och när man köper ägg tycker han att de bör komma från åtminstone frigående höns.

Att välja svenskt kött kan vara positivt och det ger enligt Wilbert en viss säkerhet om att det producerats med jämförelsevis hög standard. I Sverige har vi en stark lagstiftning inom djurskydd och närproducerat är också en fördel.

– Men svenskt kött är ingen garanti. Det finns många stora anläggningar som producerar i stor skala och det finns fortfarande en hel del att förbättra även i vårt land, säger Wilbert Beyer.

Kretslopp, bördighet och klimat

Artur Granstedt, som är docent i växtodlingslära och ekologiskt lantbruk, har länge forskat kring och verkat för kretsloppsjordbruk med en väl avvägd balans mellan växtodling och kor eller andra idisslande djur. Det är ett jordbruk som är självförsörjande på växtnäringsämnen (konstgödsel behövs inte) och djuren äter bara grovfoder, inte kraftfoder och spannmål. Det här förutsätter också en växtföljd där ungefär 30-40 procent av arealen är flerårig kvävebindande vallodling och att vi tar vara på våra naturbeten som idag uppgår till cirka 500 000 hektar i Sverige. Tillsammans med stallgödsel gör vallodlingen jorden mer mullrik och bördig och därmed binds också mer kol i marken. I det här systemet har korna en nyckelroll i kretsloppet och därför är nötkött från sådana jordbruk bra ur hållbarhetssynpunkt. Men då handlar det totalt sett om betydligt mindre volymer nötkött än idag.

– Om vi utgår från verkligt hållbara kretsloppsjordbruk blir det rimliga en nötkött- och mjölkkonsumtion som motsvarar det antal djur som hela eller delar av de 30-40 procenten vallarealen kan föda. Det skulle totalt sett betyda att nötköttkonsumtionen behöver minska med 70 procent, säger Artur Granstedt.

Äter det som människor kan äta

Men idag har vi i Sverige dubbelt så stor nötkött- och mjölkproduktion jämfört med vad bete och grovfoder kan ge, menar Artur. Ungefär hälften av det korna äter idag är spannmål eller kraftfoder (i regel koncentrat av spannmål och soya), dvs sådant som människor kan äta. Soja bidrar också till avskogning och andra miljökonsekvenser på andra håll i världen.

I det här avseendet är det än värre med kyckling, höns och gris som inte kan äta gräs och grovfoder, och som därför aldrig kan ha kornas naturliga roll i kretsloppet. Det här handlar till stor del om industriproduktion och djuren utfordras med sådant som människor kan äta. Sådan produktion är inte hållbar och behöver minimeras, anser Artur. Det som är hållbart att ha kvar är kyckling/höns och gris i en omfattning som motsvarar mängden matavfall för att ta vara på resurser som annars går förlorade.

Minska köttkonsumtionen

För att matkonsumtionen ska bli riktigt hållbar behöver vi i Sverige minska den totala köttkonsumtionen med omkring 80-90 procent, menar Artur. Redan vid en minskning med 35 procent, till nivån vi hade på 1960-talet, skulle vi kunna göra oss självförsörjande på enbart ekologiskt odlade baslivsmedel i Sverige. Det skulle innebära en betydande minskning av klimat- och övrig miljöbelastning från vår matkonsumtion.

Hur kan man då göra som konsument?

– Vi kan äta väldigt mycket mer rotfrukter än vi i genomsnitt gör idag och även betydligt mer grönsaker. Det kött man äter bör huvudsakligen komma från idisslande djur i kretsloppsjordbruk. Industriellt producerad kyckling och svinkött bör man av flera skäl låta bli. Ett tips är att hålla utkik efter svenskt naturbeteskött, säger Artur Granstedt.