Maria Soxbo, är journalist och en av medgrundarna till initiativet Klimatklubben som på mindre än en månad samlat nära 20 000 följare på Instagram och facebook. Målet är att skapa en folkrörelse av engagemang för ett mer hållbart samhälle.

Tid är en lurig grej. Den går fort när vi har roligt och långsamt när vi har tråkigt, trots att en sekund alltid är exakt en sekund lång. Tid är relativt, att ha gott om tid betyder en sak för en tidsoptimist och en helt annat för en tidspessimist. Tiden går fortare och fortare ju äldre vi blir, och när man som jag passerat 40 tvingas man inte sällan räkna efter innan man kan svara på hur gammal man är. En akademisk kvart, fint folk kommer alltid försent och bättre sent än aldrig. Tiden är ständigt närvarande i våra samtal.

Det finns också en aspekt av hållbarhet som handlar om tid, och som fått alldeles för lite plats i samhällsdebatten. Den stressade nutidsmänniskan är synnerligen besatt av tid. Vi drömmer om mer tid, klagar över hur lite tid vi har, tänker att den dag vi får tid ska vi göra så många saker vi inte hinner nu – för att vi har för många andra saker att göra. Vi har hamnat i ett läge där tiden styr oss, snarare än att vi styr vår egen tid. Inte konstigt att utmattning blivit något av en folksjukdom.

Kopplingen mellan hållbarhet och tid har blivit viktigare än någonsin, så här veckor efter att FN meddelat att vi har mindre än ett decennium på oss att vända Tellus-skutan rätt. Det är bråttom, bråttom att skapa en hållbar värld, och en redan gigantisk utmaning blir ännu större om vi betänker att det är när vi har ont om tid som vi fattar de sämsta besluten. Det är då vi gör oövertänkta spontanköp för att vi inte hunnit göra research. Det är då vi tar kaffet i en engångsmugg med plastlock istället för att sitta ner i fem minuter, hämta andan och dricka ur en porslinskopp. Det är då vi slänger och klickar hem nytt istället för att lämna in på lagning eller reparation. Det är då vi tar flyget istället för tåget, bilen istället för cykeln.

Allt detta hänger också ihop. Vi har tappat greppet om vår egen tid och då mår vi dåligt av stress. Vi släcker livsstilsbränder till höger och vänster, inte sällan genom snabb konsumtion, och sen mår vi ännu sämre av att livet plötsligt bara verkar gå ut på att köpa saker. Vi får dessutom ångest av den akuta klimatkrisen, som ironiskt nog till stor del beror på att vi ser konsumtion som problemlösning.

Det första steget till ett hållbart liv för både människa och planet borde alltså vara att hitta tillbaka till tiden igen. Att varva ner, ”ta fem”, hinna lösa problem med hjärnan istället för med plånboken. Att kunna vila i att vi faktiskt fattat bra beslut istället för bara ”beslut”. Att våga låta saker ta tid frigör märkligt nog mer tid, och plötsligt kommer vi att upptäcka att det visst finns tid att göra många av de där sakerna vi just nu inte hinner – eftersom vi har fullt upp med att må dåligt över att vi inte har … tid.

Snart drar julhandeln igång. Förra året slog vi rekord igen, 77,9 miljarder kronor landade notan på. Men tänk om julen inte handlar om de dyraste klapparna eller den största julklappshögen, utan om att få tillbringa tid med familjen?

Mitt mål i år var att handla alla julklappar secondhand. Jag började i god tid, sex veckor innan jul, för att göra det omöjligt att misslyckas. På två dagar var julklappsshoppingen avklarad, med minimalt klimatavtryck och knappt mätbar stressnivå. Det tar inte så lång tid att ta sig tid som man kan tro.