Gurkörten står som en flödig glädje i blom hela sommaren. Blå stjärnblommor som lyses upp underifrån av kvällssolens sneda strålar omgiven av strävhåriga dagglittrande blad. Ett dimblått svävande moln i rabatten, frösådd eller självsådd, en ört i örtagården som får stå oskördad för dem som ej vet att nyttja dess gåva.

Smaka på en lustig blå, nyp av ett par blommande grenspetsar, några mindre blad då och då för att stoppa i soppan, i mangoldröran eller örtpeston till pastan, i saftbålen, i salladen eller i kvällsteet — som den lilla smaksförhöjaren och ögonfägnaden.

Användning

Gurkörtens smak förvånar, den sägs likna gurka, sval och frisk, men den smakar också fisk eller är det ostron den påminner om? Kan det bero på det rika innehållet av fleromättade fetter i den olja som kan pressas ur fröna? Oljan, som har högre halter gammalinolensyra (GLA) än både svartvinbärsolja och nattljusolja, är anledningen till att forskarna intresserat sig för dess medicinska effekter. Var det därför munkarna tog med den till sina örtagårdar?

GLA behövs för att kroppen ska kunna bilda prostaglandiner, hormonliknande ämnen som är av yttersta vikt för vår hälsa.
Några av områdena där gurkörtolja inom forskning och naturmedicin visat sig särskilt välgörande är som tillskott i modersmjölkersättning till för tidigt födda barn och mot premenstruella besvär, mot mjölkeksem, böjveckseksem hos barn och mot torrhet och klåda hos äldre.

Inom folkmedicinen räknas gurkörten som en av de fyra hjärtstärkande örterna: myskmadra, luktviol, ros och gurkört. Den ordinerades mot nervösa hjärtbesvär, melankoli och hypokondri. Som te ansågs gurkörten ha välgörande inverkan på dåligt arbetande lever. Teet kunde också baddas på ögonen för att lindra ögoninflammationer. Krossade blad lades som grötomslag på svullnader och skrubbsår eller för att behandla förkylning, hosta och bronkit.

Olja

I Grekland har man sedan urminnes tider använt olivolja för att bevara spänst och styrka i hud och hår. I Indien använde man sesamolja och i Afrika sheasmör, i Sydamerika använde indianerna jojobaolja för att vårda och skydda sin hud. I Norden odlades redan vid bronsåldern lin, oljedådra och åkerspärgel för utvinning av växtolja som tillskott till animaliskt fett och fett från nötter man fick genom födan.

Vegetabiliska naturliga oljor är rika på näring och vitaminer som de får av fröer och växter. Att finna rätt olja för sin hud typ kan kunskapen om naturens apotek hjälpa till med. Kallpressad olja eller ett oljeuttdrag av gurkört är särskilt väl ämnad att vårda hud med eksem eller akne. Värm oljan först i händerna och stryk över ansikte och hals och där du behöver på ren och ännu lite fuktig hud. Olja är liksom ett serum för kropp och sinne, ett värmande, höljande smörjmedel för välmåga och ett lättsamt humör.