Utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk till Östersjön ökar. Ett stort hot är att Polen, som har mycket stora odlingsarealer, nu håller på att göra samma misstag som Sverige tidigare gjorde när man högspecialiserade jordbruket och bröt kretsloppen av näringsämnen. Även i Sverige fortsätter det konventionella jordbruket att läcka mer till Östersjön.

De här varningarna framförs av Artur Granstedt, som är agronomie doktor och koordinator för projektet Ekologiskt kretsloppsjordbruk i Östersjöregionen. Han är huvudförfattare till rapporten Will Poland make the same mistakes as Sweden? Här har man undersökt vilka hinder och utmaningar som finns för att ställa om till ett mer kretsloppsbaserat jordbruk, både för att rädda Östersjön och för att minska klimatpåverkan.

Brutet kretslopp ger stora utsläpp

Ungefär hälften av all odlingsmark kring Östersjön finns i Polen, som idag är det land som släpper ut mest kväve och fosfor till havet. Enligt Artur Granstedt pågår nu dessutom en omstrukturering och industrialisering av det polska jordbruket som innebär att man skapar allt större, specialiserade gårdar och skiljer på växtodling och djurhållning, vilket bryter kretsloppen av näringsämnen.

– Det här är precis samma misstag som vi gjort i Sverige tidigare och som skapat ett grundläggande systemfel. Det blir ett jordbruk som är beroende av konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och importerat djurfoder. Det ger bland annat stora överskott av näringsämnen som läcker ut till mark och hav, säger Artur Granstedt.

Inom det EU-baserade Baltic Sea Action Plan har samtliga länder runt Östersjön kommit överens om att minska utsläppen av kväve och fosfor. Flertalet länder har åstadkommit en minskning, medan Polen tvärt om ökar sina utsläpp. Det gör att den totala belastningen på Östersjön ökar.

Ökande ekologisk odling ger minskade utsläpp från Sverige

Enligt en färsk rapport från den svenska Havs- och vattenmyndigheten minskar generellt belastningen av närsalter från Sverige. Men det är inte hela bilden, menar Artur Granstedt.

– Att Sverige har minskat utsläppen av näringsämnen till Östersjön beror till stor del på att den ekologiska odlingsarealen har ökat kraftigt här och uppgår nu till nära en femtedel. Det bidar till minskade utsläpp. Men tittar man på det kvarvarande konventionella jordbruket i vårt land ser man istället en ökning av utsläppen.

Enligt Havs- och vattenmyndigheten är jordbruket den största källan till kvävebelastning från Sverige, följt av skogsbruk. Tillsammans står dessa för omkring 60 procent av kvävet som når havet. För fosfor är det också jordbruk och skogsbruk som är de största källorna, med hälften av belastningen på havet. Myndigheten beskriver läget i haven som allvarligt. I Östersjön bedömer man att alla utsjöområden inom Sveriges ekonomiska zon är övergödda samt hela kusten, utom vid norra Bottenhavet samt norra Bottenviken.

Viktigt att inse systemfelet

Att Polen, liksom de baltiska länderna, ökar sin belastning på Östersjön är bekymmersamt, menar Artur Granstedt. Särskilt om den utvecklingen fortsätter i Polen, som har så stora odlingsarealer. Dessutom finns mycket av landets alltmer intensiva djurhållning, med dess stora läckage av näringsämnen, i norra delarna av Polen. Uppdelningen mellan spannmålsodling och djurhållning (och det brutna kretslopp av näringsämnen som blir följden) är inte unikt för Polen. Dagens svenska konventionella jordbruk för med sig samma grundproblem. Här fortsätter också utvecklingen mot allt större specialiserade gårdar, med spannmålsodling och djurhållning åtskilda på olika platser.

Artur Granstedt menar också att den specialiserade djurhållningen och överskottet av kväve i jordbruket dessutom bidrar till jordbrukets och därmed matens betydande belastning på klimatet. Både framställningen av konstgödselkväve och det följande överskottet av kväve i mark och vatten leder till mer utsläpp av den starka växthusgasen dikväveoxid.

Vad ska man göra åt de här problemen kring industrialiserade jordbruk?

– Det viktiga är att först inse själva systemfelet och utifrån det se vilka åtgärder man kan vidta. Utan ett grundläggande systemskifte i jordbruket löser vi varken problemen med övergödningen av haven eller hotet från den ökande globala uppvärmningen. Jordbruket är ett trögt system med en hel del gjorda investeringar, så en omställning måste ske stegvis. Det mest impopulära men mest nödvändiga är att beskatta konstgödsel och importerat foder, så att det blir mer ekonomiskt intressant för bönderna att anpassa och fördela djurhållningen till sin egen foderproduktion och därmed producera stallgödsel och foder i effektiva kretslopp. Det är viktigt både ur Östersjö- och klimatsynpunkt, säger Artur Granstedt.

Miljöskatter ska gå till bönder som ställer om

Han tycker också att man bör ställa mer villkor på ekologi och kretslopp för att få arealbidrag och gårdsstöd. Men han pekar också särskilt på problemet att det kan vara svårt för många bönder att ställa om till mer ekologiskt kretslopp, även om man skulle vilja, därför att man sitter fast i stora investeringar i ett annat system. Granstedt menar att detta egentligen beror på att bönderna under lång tid har gjort precis som deras rådgivare har sagt. Det är rådgivning från företag som säljer kemiska medel till jordbruket, men även från bonderörelsens egna organisationer som är inriktade på att optimera gårdarna ekonomiskt men som inte tar hänsyn till vad det kostar miljön. Exempelvis är konstgödsel och importerat foder billigt, men har samtidigt stora miljökonsekvenser och miljökostnader som inte vägs in.

Artur Granstedt tar södra Gotland som exempel där det idag finns en hel del intensiv djurhållning. Här har bönder följt rådgivningen och investerat i utbyggda ladugårdar, mjölkrobotar etc, och sitter nu med stora amorteringar, vilket gör att man måste fortsätta maximera sin mjölkproduktion volymmässigt.

Att bönder reagerar starkt på förslag om ökade miljöskatter och avgifter har Artur Granstedt stor förståelse för.

– Det är viktigt att framhålla att det inte är meningen att strypa jordbruket. Pengar som tas in via miljöskatter är deras och ska återföras till jordbruket, exempelvis genom bidrag och avskrivningslån för att ställa om. Det måste bli lönsammare för bönder att investera sig in i ett system där man har miljöförbättrande åtgärder.

I det stora jordbrukslandet Polen är man nu som sagt på väg att göra samma strukturella misstag som Sverige gjort tidigare. Dvs allt större och mer specialiserade spannmålsgårdar respektive djurgårdar, ökat beroende av konstgödsel och importerat foder, ökade utsläpp av näringsämnen och ökad klimatpåverkan. Det kan komma att slå hårt på Östersjön. Men det duger inte att peka ut Polen och Baltikum som förorenare runt Östersjön. I Sverige har vi, enligt Artur Granstedt, kommit längre in i det här systemfelet och här behövs en rejäl omställning.