Den svenska regeringens livsmedelsstrategi har kritiserats för att vara alltför inriktad på ökad produktion och för lite på hållbarhet. Nu börjar exempel på det också visa sig i verkligheten. Som följd av regeringens mål om ökad livsmedelsproduktion vill Jordbruksverket bland annat att griskultingar ska kunna skiljas från sina mammor ännu tidigare än i dag.

Svenska Djurskyddsföreningen med flera kritiserar Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning. Särskilt att griskultingar ska få avskiljas från suggan redan vid 21 dygns ålder, dvs en vecka tidigare än idag. Man menar att det strider mot regeringens löfte om att inte försämra djurskyddet samt att förslaget heller inte är vetenskapligt underbyggt av forskare. Den fältstudie Jordbruksverket refererar till är gjord av grisnäringens egen branschorganisation.

SLU-professorn Bo Lagers är en av kritikerna. Han säger i en TT-intervju att det finns flera vetenskapliga studier som visar att tidigare avskiljning av griskultingar leder till ökad sjuklighet och därmed ökad användning av antibiotika. Jordbruksverket håller inte med och pekar på att man ställer en rad villkor på grisuppfödarna för att de ska få avskilja griskultingar tidigare. Myndigheten ger i övrigt en ganska snårig förklaring om att det genomsnittligt inte blir så stor skillnad mot idag, och man jämför också med hur det ser ut i andra länder.

Men i grunden handlar det helt klart om att öka produktionen och därmed blir det även ett ökat produktionstryck på grisarna. Sist i en information från Jordbruksverket står det exempelvis”…och under ett år hinner varje sugga få några extra grisar som bonden kan sälja.” Ytterligare en del i Jordbruksverkets förslag är att maximalt antal slaktgrisar i samma stallavdelning ska ökas från 400 till 600. Jordbruksverket är tydligt med att regeländringarna handlar om att de ska stödja målen om ökad produktion i regeringens livsmedelsstrategi.

Enligt flera kritiker är livsmedelsstrategin, som presenterades i början av året, för ensidigt inriktad på ökad produktion, produktivitet och konkurrenskraft medan hållbarhet i produktionen har nedgraderats. I livsmedelsstrategin finns visserligen hållbarheten med, men flera kritiker menar att det saknas åtgärder och strategi för hur en ökad livsmedelsproduktion också ska bli hållbar. I Jordbruksverkets förslag till nya regler för grisuppfödning ser vi nu däremot ett konkret exempel på hur en sådan prioritering av ökad produktion av allt att döma leder till minskad hållbarhet. Det finns all anledning att hålla ögonen öppna för sådant i fortsättningen.