Vad kan vi göra mot falska eller överdrivna nyheter om exempelvis hälsoeffekter, ”superdieter”, ”superbär” och mycket annat kring vår mat? Ett problem är att kost och hälsa är ett mycket komplext område som kräver mycket kunskap, medan både media och många människor har en faiblesse för enkla lösningar.

Det här var en av de aspekter som framkom under det återkommande arrangemanget Gastronomisk Debatt nyligen, denna gång på temat Falska nyheter i matvärlden. I panelen fanns journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson som skrivit flera kritiska böcker kring matfrågor, Eva Sundberg som är kostekonom på Livsmedelsverkets kompetenscentrum och Anna K Sjögren som är kostvetare och frilansskribent.

På moderatorn Per Styregårds fråga om vad som är den största matbluffen just nu svarade Mats-Eric Nilsson att det är så utbrett att det är svårt att svara på. Han pekade på svårigheten att vara konsument med det underläge man har gentemot producenter, som han tycker duckar för kritik och undviker debatten.

Det vi kan kalla för falska nyheter är inte något nytt inom matområdet, menade
kostvetare Anna K Sjögren och refererade till något som för många år sedan kallades ”flygvärdinnedieten” som skulle ta en vecka att klara av. Den här typen av nyheter handlar mycket om vad vi ska äta för att bli de vi vill vara, att det ska gå snabbt och de innehåller ofta näringsmässiga felaktigheter.

Eva Sundberg från Livsmedelsverket sa att många vill förenkla vad som är bra mat och att man inte sätter in det i ett sammanhang. Kost och hälsa är mycket komplext, men många orkar inte läsa komplex information.

För lite motkrafter och research hos media

När det gäller problemet med falska nyheter på matområdet sa Mats-Eric Nilsson att det inte har funnits någon ordentlig motkraft. Inte heller inom media, trots att det uppenbart är viktigt att granska matindustrin som så många är beroende av varje dag. Han pekade också på att det görs för lite research på området. Det är lätt att göra ”klickmonster” exempelvis om vad som bränner fett eller om glassarna som är bäst för din vikt osv. Det blir sedan återkommande teman och det är vanligt med ganska ovetenskapliga presentationer av fakta.

Mats-Eric Nilsson sa också att media är i symbios med dietindustrin och nämnde som exempel dieten att äta rätt efter sin blodgrupp. Om någon kommer till t ex TV4:s morgonsoffa med en sådan nyhet så kommer inte en kritisk fråga, menade han. Man bara sväljer den, och sedan blir den en bra nyhet för tidningarna också. De människor som sedan ska testa alla olika dieter, och alla nya varianter av dessa som också dyker upp, blir till slut något av ”dietvrak”. När vi blir närsynta i matfrågor är det mycket lätt att ta till sig av nya dieter etc. Den närsyntheten är inte bra, sa Mats-Eric Nilsson.

Apropå genomslag i media vittnade Eva Sundberg om att Livsmedelsverkets kostråd är svåra att sälja in i morgonsofforna på TV. Det verkar upplevas som tråkigt och ointressant. Rent allmänt menar hon också att många har tappat bort grundkunskaperna om mat och att de kunskaperna även saknas i många utbildningar. Folk verkar vara väldigt ängsliga om vad de ska äta, sa hon och inflikade ett enkelt råd: ät varierat, lagom mycket och rör på dig.

Anna K Sjögren skiljde på objektiv och subjektiv kunskap kring mat. Hon menade att det ibland bara är de subjektiva fallen som kommer fram, exempelvis någon som gått ner i vikt med hjälp av en diet, men alla de som inte nått samma resultat med dieten syns inte. Hon framhöll här att exempelvis Livsmedelsverket sysslar mer med objektiv kunskap.

Vem står bakom forskningen?

Mats-Eric Nilsson pekade på att många vill läsa nyheter som man gillar. Han gav ett exempel där en amerikan gått ut med en forskningsrapport kring mörk choklad och lågkolhydratkost där man bara hade undersökt 16 personer, men som 30 medier ändå skrev om. Han menar att när det skrivs om studier i tidningen kan man som läsare bland annat fråga sig: Är studien gjord på djur eller människor? Är det en stor eller liten studie? Vem har gjort studien, vem ligger bakom? Har vi brist på det näringsämne man påstås få i sig mycket av och är det överhuvudtaget möjligt att tillgodogöra sig det?

På frågan om vem som tjänar på människors osäkerhet kring maten menade Eva Sundberg att det är marknadskrafter det handlar om, man vill sälja produkter. Mats-Eric Nilsson tog upp så kallade superbär och superfrukter som exempel. Där finns en hel industri bakom och forskning. Det hela resulterar i att folk får köpa produkterna till högre priser, men det finns ofta inget som säger att de är bättre än blåbär och lingon.

Under diskussionen verkade det råda enighet om att frågor kring mat och hälsa är väldigt komplexa. Det är svårt att sätta sig in i vilken forskning som finns och dessutom är det oklart och svårt att mäta vad det innebär att må bra, menade Anna K Sjögren. Mats-Eric Nilsson pekade på det komplexa samspelet mellan näringsämnen som vi idag känner till och den egna kroppen, och exemplifierade komplexiteten med att enbart ett timjanblad innehåller 35 antioxidanter.

En fråga kring människors osäkerhet blev då: Varför inte bara följa Livsmedelsverkets råd och slappna av? Eva Sundberg från Livsmedelsverket tyckte inte helt oväntat att man kan förlita sig på vad myndigheten säger, men att det inte finns några quick fix på matsidan. Mats-Eric Nilsson pekade dock på att Livsmedelsverket har ett ”arv” och att många kan tycka att det finns lite för mycket detaljreglering. Han pekade också på att det finns många motsvarande myndigheter runt om i världen, och de ger mycket olika rekommendationer. I exempelvis Brasilien handlar de till stor del om helt andra saker, exempelvis vikten av att sitta ner och äta tillsammans (hur vi äter är för övrigt något Mats-Eric fokuserar på i sin senaste bok Måltidens magi).

Vi ger Mats-Eric Nilsson sista ordet från hela debatten: Myter kring mat är förbrukningsvaror som skapar en allmän oro och ångest hos människor, och det är inte de enskilda påståendena som är problemet, utan hela snurren.