Vardagen börjar så sakteliga återgå till det normala för de flesta av oss efter det terrordåd som tog oss alla med chock och förstämning för några dagar sedan.

Kl 15.00 den dagen satt jag på avslutningen av årsmötet i EKO banken och gladde mig åt en lysande verksamhet som bl.a. erhållit 99 procent – i stort sett full pott – i poängsättningen som Sveriges mest hållbara bank 2016.

Jag återvände till mitt arbetsrum och förberedde mig på lugn helg då jag nåddes av meddelandena om en lastbil som gjort en vansinnesfärd på Drottninggatan, mejat ner människor och kört in i Åhléns city.

Jag kommer alltid att minnas var jag befann mig när Sverige blev måltavla för denna terrorhandling precis som jag vet precis var jag befann mig när jag nåddes av nyheten om mordet på Olof Palme eller när World trade center attackerades.

En del samhällshändelser har karaktären av att skaka om och beröra på ett dramatiskt och oförglömligt sätt. Dådet på Drottninggatan är ett av dem och ett tydligt uttryck för detta var den stora manifestationen på Sergels torg där uppslutningen från alla håll i samhället var imponerande. Den sammanhållning och den mänsklighet som kom till uttryck där och i anslutning till hela händelsen inger hopp.

Något som fastnat i mig från flödet av rapporteringar, vittnesmål och försök att belysa det som inträffat är en undersökning som Maciej Zaremba skrev om i DN – ”Det är upp till oss att bevara tilliten”.

Forskningsinstitutet ”Commission nationale consultative des droits de l´homme”, mäter fortlöpande hur tolerans respektive rädsla för främlingar förändras över tid och hur det tar sig uttryck i rasism och annan särbehandling.

I dessa mätningar visar det sig genomgående att hot mot muslimer och antalet fransmän som tycker att invandrarna är för många etc tydligt sjunker undan för undan. Enligt mätningarna från forskningsinsititutet tycker fler och fler av de tillfrågade – idag ca 80 procent – att de inflyttade ”är fransmän som andra.” Dessa attitydförändringar är mest markanta bland de unga, men sprider sig. Med tanke på de många terroristattacker Frankrike genomlidit under mätperioden är detta en oerhört intressant och hoppfull utveckling som speglar något som sällan kommer fram i mediabevakningen.

Tilliten mellan människor med olika bakgrund har tilltagit i tider av hot istället för tvärtom!

Det ser ut som om samma sak är på väg att hända i Sverige och när sorgen efter attacken lagt sig kommer jag framförallt att ta med mig de uttryck för gemenskap och tillit som också blev så tydliga här och låta dem skapa hopp om en framtid där vi tillsammans kan stå enade mot ondskan.