Vi möts av det i jobbannonser, media och i sociala sammanhang: Den extroverta personlighetstypen är idealet. Man ska kunna mingla, knyta kontakter och ta plats. Man ska vara utåtriktad och pratglad och uppskatta att jobba i team. Den som är tillbakadragen, eftertänksam och kanske blyg har det betydligt svårare i samhället.

Men fler och fler berättar nu om sina erfarenheter av att vara introvert och vilka fördelar det ger. Steve Wozniack konstruerade den första persondatorn i Apple i avskild självständighet. Han sade en gång, enligt en artikel i Aftonbladet: ”De flesta uppfinnare och tekniker jag träffat är som jag – de är tillbakadragna och lever sina liv i huvudet. /…/ Jag tror inte det finns något revolutionerande som har uppfunnits i grupp.”

Susan Cain har skrivit boken Tyst – De introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns. Hon menar att den introverta definieras genom att hellre umgås med sina närmaste än i stora sällskap, att lyssna mer än att prata, ha svårt för småprat men uppskatta djupa diskussioner och att tänka efter innan man pratar.

Också Linus Jonkman har skrivit en bok i ämnet: Introvert – den tysta revolutionen. Han menar i en artikel i Chefstidningen att det finns vanliga missuppfattningar om vad det innebär att vara introvert. En av dem beskriver han så här:

”Till att börja med är de introverta fler än man tror. Drygt en fjärdedel av befolkningen, enligt forskningen. Men många har tryckt tillbaka den delen av sin personlighet för att passa in i samhällsnormen.”

Han förklarar i samma artikel att det inte handlar om hur man beter sig i en social situation, utan hur man upplever situationen.

Men enligt en artikel i tidningen Kollega går det trender i vilka egenskaper som funkar bäst i jobbsammanhang och kanske håller pendeln på att svänga. Egenskaper som noggrann och omsorgsfull har börjat dyka upp i jobbannonserna igen enligt den artikeln (som är från 2014).