Fetter står för ungefär en tredjedel av den energi vi får i oss via maten. Men vilka fetter och oljor bör vi använda i våra livsmedel? Det visar sig vara en komplicerad fråga och svaren beror mycket på vad man vill prioritera. Exempelvis orsakar palmoljan betydande miljöproblem, men jämfört med alternativen kan den också ha vissa fördelar. Det här framgår av en jämförande faktasammanställning av Gunnar Rundgren, som är expert på jordbruk och livsmedelssystem.

Vi återger här några intressanta fakta och aspekter som framkom av hans rapport och presentation nyligen. Rapporten är gjord på uppdrag av projektet MatLust och syftar till att ge livsmedelsföretag en vägledning, snarare än absoluta sanningar.

Många aspekter att väga in

Gunnar Rundgren har tittat närmare på främst palmolja, sojaolja och rapsolja som globalt är de tre största vegetabiliska oljorna, samt även på smör, annat animaliskt fett och olivolja. De olika kriterier och aspekter han tittat på är: hållbara produktionssystem, globalt ansvar för fettförsörjningen, lokal produktion, markanvändning, avskogning, kemikalieanvändning, bearbetningsgrad, hälsa och pris (social hållbarhet ingick dock inte i rapportuppdraget). Inte oväntat visar det sig att olika matfetter har olika fördelar och nackdelar.

Först några fettsiffror: Av det totala kaloriintaget har andelen fett minskat från 39 till 36 procent i Sverige mellan 1960 och 2013. Men vi äter idag mer totalt sett och därför får vi också i oss mer fett. I vår del av världen har historiskt sett animaliska fetter dominerat, men på senare år har en del av dessa bytts ut mot vegetabiliska fetter. Globalt ökar produktionen av vegetabiliska oljor mycket kraftigt. 39 procent av dessa är idag palmolja och palmkärnolja, 27 procent är sojabönolja, 15 procent är rapsolja och 9 procent är solrosolja. Olivoljan står bara för 2 procent av de vegetabiliska oljorna, och därutöver finns ytterligare några oljor som står för några få procent vardera. Utöver att användas i livsmedel blir en del av oljorna även biodiesel med mera.

Nyanserad bild av palmolja

Gunnar Rundgren kan i sin faktasammanställning och rapport se viktiga fördelar med palmoljan och han menar att den kanske inte alltid är ett så dåligt val som många tycks tro. Och om man inte ska använda palmolja är frågan också: vad ska man ersätta den med?

Kring palmoljan finns en problematik med avskogning, särskilt när man skövlar den ursprungliga skogen för att odla palmolja. Även klimatpåverkande utdikning av torvmarker är ett problem. Betydande negativa sociala effekter förekommer också, inte minst kring markfrågor.

Sedan ett drygt decennium tillbaka finns det en RSPO-certifiering för palmolja (Roundtable on Sustainable Palm Oil) som försöker reglera en del hållbarhetsnackdelar, men som inte innebär ett ordentligt stopp för avveckling av annan skog. Idag är 17 procent av världens palmolja RSPO-certifierad och det verkar finnas stor potential till förbättringar. Oljepalm är, enligt Gunnar Rundgren, den oljeväxt som ger överlägset mest olja per odlad areal och tar alltså betydligt mindre mark i anspråk än andra alternativ. Det rör sig idag om cirka 4 ton olja per hektar och oljan är ganska lätt att utvinna. Man kan jämföra med sojaodlingar som ger cirka 400-500 liter olja per hektar, men där skörden å andra sidan också används till bland annat djurfoder.

Oljepalmen är en flerårig växt, så man slipper klimatpåverkande plöjning av marken. Man använder ofta kemiska bekämpningsmedel mot ogräs runt palmerna, men enligt Gunnar är det relativt lite jämfört med flera andra typer av oljeväxtodlingar. Han pekar på att det i exempelvis odling av soja används mycket bekämpningsmedel och att nästan all soya är genmodifierad. Användningen av konstgödsel i palmoljeodling är betydande, men inte så stor som i exempelvis konventionella rapsodlingar, där även användningen av kemiska bekämpningsmedel är stor, menar Gunnar Rundgren.

Han skulle vilja se att man utvecklar mer ekologisk odling av palmolja. I exempelvis det stora palmoljelandet Indonesien, som han har besökt, finns i stort sett ingen sådan odling alls. Gunnar menar att världens livsmedelsindustri överlag är ointresserad av detta och att det därför inte finns någon efterfrågan på ekologisk palmolja. Ur lite mer svenskt perspektiv tror han också att de livsmedelsföretag som är inne på det ekologiska spåret är rädda för att befatta sig med palmolja därför att den har fått ett dåligt rykte.

Sverige kan vara självförsörjande om vi vill

Om vi i Sverige vill prioritera lokal fettproduktion handlar det förstås om andra alternativ än palm- och sojaolja. Raps står idag för den största delen, 120.000 ton, av vårt lands årliga fettproduktion, medan smör i olika former står för 20.000 ton och annat animaliskt fett för 38.000 ton. Väldigt lite av det animaliska fettet används idag i livsmedel utan blir biobränsle eller exporteras. Vi nettoimporterar idag i stort sett alla fettslag utom margarin och ister/talg som vi nettoexporterar. Vi importerar alltså även en hel del rapsolja.

Enligt Gunnar Rundgren kan Sverige vara självförsörjande på fetter om vi vill prioritera detta. Men frågan är vad vi då ska ersätta exempelvis palmoljan med, och om detta är en bra idé. I Sverige kan vi odla raps, dock inte i hela landet. Konventionella rapsodlingar använder som sagt en hel del kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Ekologisk raps är ett bättre alternativ ur flera aspekter. Men Gunnar menar också att det finns en begränsning för hur stor areal ekologisk raps vi kan ha i Sverige, samtidigt som vi behöver öka den arealen ganska mycket om ekologisk rapsolja ska ersätta palmolja.

Det finns även andra grödor som lämpar sig för nordiska förhållanden och som kan utvecklas framöver, exempelvis oljedådra och lupin. Havre har en fetthalt på 5 procent, men havreolja lär idag kosta runt 1.000 kronor per liter och har enligt Gunnar långt kvar till kommersialisering.

När det gäller de animaliska fetterna tycker Gunnar Rundgren att miljöeffekterna är svårbedömda. Här finns bland annat problemet med storskalig djurhållning och att vi i hög grad har skiljt djurhållning och växtodling åt, vilket gör att kretsloppet av växtnäringsämnen är brutet. Gunnar menar också att så länge vi konsumerar animalier borde vi ta rätt på det fett som produceras genom detta. Men att öka användningen av animaliska fetter stämmer inte så bra med dagens kostrekommendationer.

När man tittar på frågan om vilka matfetter vi ska använda kan det också vara viktigt att diskutera hur stort det totala fettintaget behöver vara. Det låg dock utanför Gunnar Rundgrens rapportuppdrag.

Hälsa och pris

Beträffande hälsoaspekten finns en viss enighet om att det är bra att byta ut mättade fettsyror med enkelomättade och fleromättade. I det avseendet är rapsolja ett bra alternativ, liksom sojaolja och olivolja, medan palmolja, smör och kokosfett är sämre på den punkten. Halten av fettsyrorna omega-3 och omega-6 brukar också lyftas fram som hälsofördel och här ligger bland annat rapsoljan och sojaoljan ganska bra till.

Priset för oljorna och fetterna i livsmedel är också mycket olika. Tittar man på genomsnittspriser på matfett under en 25-årsperiod är det palmoljan, sojaoljan och rapsoljan som varit klart billigast, medan exempelvis olivolja och smör kostat 4–5 gånger mer.

Ekologisk rapsolja troligen ett bra val för många

Hur ska man då resonera när det gäller val av fetter i våra livsmedel? Den frågan går enligt Gunnar Rundgren inte att ge ett entydigt svar på. Det hela beror inte minst på vilka kriterier man själv prioriterar. Exempelvis finns kring palmoljan nackdelar med avskogning, men också fördelen att oljeskörden blir mycket stor och kräver mindre odlingsmark är andra oljeväxter. Många svenska konsumenter lägger troligen stor vikt vid miljö och annan hållbarhet, lokal produktion samt även en hälsosam sammansättning av fettsyror. För dem verkar ekologisk rapsolja vara ett bra val, men kanske inte det enda goda valet. Om man är mindre bekymrad över intag av mättat fett kan smör och andra animaliska fetter vara bra alternativ.