Det behövs en mer utvidgad vetenskap som inte enbart är begränsad till det kvantitativt mätbara, vilket idag dominerar helt inom naturvetenskapen och i skeptikerrörelsens världsbild. Det menar Gérard Lartaud som skrivit en bok om förhållandet mellan filosofi och vetenskap. Allt fler inser idag att det kvantitativa synsättet på människan och världen inte räcker till.

Gérard Lartaud har studerat filosofi i Frankrike, motsvarande fil.lic. och är styrelseordförande för Saltå By i Järna, en verksamhet för ungdomar och vuxna med psykisk funktionsnedsättning, vilket är ett av många exempel på verksamheter där synen på människan gör konkret skillnad. Hans bok heter En orientering i antroposofins filosofiska grunder och har undertiteln Om kunskapsbegreppet. Gérard Lartaud placerar här in antroposofin och dess grundare Rudolf Steiner i filosofi- och vetenskapshistorien och anknyter till synsätt hos filosofer som Platon, Aristoteles, Descartes, Kant med flera. I boken diskuterar han också den klassiska vetenskapens begränsningar och varför vetenskapen behöver ta ett nytt steg.

Kvantitativ naturvetenskap räcker inte

– Det finns ett stort behov av en utvidgad vetenskap idag. Den kvantitativa naturvetenskapen har varit framgångsrik för människan, men har också inneburit att människan har reducerats till en helt materiell varelse. Samtidigt är det alldeles tydligt att man utifrån nuvarande naturvetenskapliga utgångspunkter inte helt kan bemöta exempelvis frågor om livet eller medvetandet, säger Gérard Lartaud.

– De flesta inser egentligen att den kvantitativa vetenskapen inte räcker till. Jag skulle tro att väldigt många människor upplever att de s.k. meningsfrågorna, dvs. etiska frågeställningar eller frågor om livets mening, kärlek, liv och död, är de viktigaste i livet och att dessa frågor inte kan reduceras till biologiska processer.

– Dessutom finns det ett växande antal hjärnforskare idag som säger att man inte kan reducera medvetandet till att bara vara en produkt av materiella processer i hjärnan. Även kvantfysiker arbetar med frågan om förhållandet mellan medvetande och materia, och försöker hitta tankemodeller som överskrider det strikt kausala förklaringsmodell som den klassiska naturvetenskapen utgår ifrån.

Den reducering av människan som dagens naturvetenskap leder till är allvarlig därför att det gör att världen blir därefter. Världen blir på flera sätt mer och mer inhuman och det bottnar i den s.k. scientistiska hållningen, som står för en snäv materialism, menar Gérard. Färre och färre människor känner sig hemma i detta och det är inte så konstigt eftersom man har uteslutit en väsentlig aspekt av människan ur vetenskapligt betraktande.

All kunskap är inte neutral – människan är medskapande i sitt liv

Ett av problemen med den utbredda scientismen inom vetenskapen, förklarar Gérard, är att den tenderar att se på världen och människan på ett deterministiskt eller förutbestämt sätt.

– Till slut får man uppfattningen att människans frihet inte är något annat än en illusion. I det synsättet är allt som händer i en människa, även tankemässigt, följden av biologiska och psykosociala orsaker som genetik och miljö. Men människan har även en förmåga att förhålla sig fritt till dessa deterministiska faktorer, annars skulle ju allt vara givet från början. Faktum är att vårt sätt att vara i världen baseras på att friheten inte är någon illusion. Denna frihet är det som våra moderna demokratiska samhällen bygger på.

Det här har direkt koppling till en av de historiskt stora frågorna inom kunskapsfilosofin, menar Gérard. Nämligen hur man förhåller sig till dubbelheten mellan kunskapen som förmedlas genom våra sinnen (sinnesupplevelserna) och kunskapen som kommer från våra tankar och känslor. Det handlar alltså om att förstå hur den s.k. objektkunskapen, kunskapen om materiella ting, står i förhållande till den ideella, eller immateriella sidan av kunskapen (tankar, begrepp och känslor). Hur mycket man betonar dessa olika sidor av kunskap får stor betydelse för hur vetenskapen och kunskapsbildningen utvecklas.

Inom antroposofi, liksom i filosofin i övrigt, handlar det om att integrera dessa båda sidor av kunskapen. Människans immateriella tankeverksamhet kan egentligen aldrig skiljas från objektkunskapen, som är naturvetenskapens signum. Men den naturvetenskap vi ser idag utesluter i stort sett den immateriella sidan av verkligheten. Där ligger, enligt Gérard, den stora skillnaden mellan strikt kvantitativ naturvetenskap och filosofiskt arbete.

– Dagens naturvetenskap vilar egentligen på ett gammalt medeltida metafysiskt antagande, nämligen att kunskapen är en begreppsmässig återgivning av det som redan finns i sinnesupplevelsen. Men antroposofins grundare Rudolf Steiner, liksom flera andra i hans samtid, pekade på att kunskapen inte handlar om återgivning, utan att kunskapa är en skapande akt som tillför något helt nytt till världen.

– Kunskapen är alltså inte neutral, vilket innebär att människan alltid är medskapande i sitt liv. Där kommer också det konstnärliga in som är ett typiskt drag inom antroposofin. Det är ett uttryck för en medskapande process.

Synen på människan gör konkret skillnad

De här skillnaderna i synen på människan och hennes omvärld får konkreta följder för hur vi bedriver en rad verksamheter, exempelvis inom sjukvård och pedagogik. Här kan man se att de olika synsätten är användbara på olika sätt beroende på vad man står inför för uppgift.

– Att betrakta kroppen ur ett kvantitativt/mekanistiskt perspektiv kan vara på sin plats i vissa lägen, exempelvis om man skadats fysiskt i en olycka och man behöver agera snabbt. Men när detta synsätt överförs till andra komplexa processer som exempelvis utbrändhet så räcker det inte. Man kan aldrig lösa en livskris med en mekanistisk eller kemisk utgångspunkt. Ångest, rädsla för döden och mycket annat kan egentligen inte bemötas med utgångpunkt i naturvetenskapens elementära fysiska/kemiska principer, säger Gérard Lartaud.

Om man, liksom inom antroposofin, betraktar människan som medskapare av sitt liv, och något som är mycket mer än en hög celler, så ger man henne även bättre möjlighet att påverka sin sjukdom och sin livssituation. Det ger en värdefull förmåga till självläkning. Detta är dessutom individuellt och går inte att mäta på sedvanligt sätt med naturvetenskapens medelvärden.

Även på Saltå By, där Gérard alltså är verksam, har den här synen på människan stor betydelse. Den gör att man verkligen har en helhetssyn på de ungdomar och vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar som man arbetar med.

– Vi ser dem inte så mycket som diagnoser utan främst som fullvärdiga människor som är kapabla att förhålla sig till sina egen förutsättningar och begränsningar. Det handlar inte alls bara om medicinska och terapeutiska insatser. Vi hjälper dem att finna sina egna vägar och en stadga i livet. Kärnan i vårt förhållningssätt är att få människan att växa i möte med andra människor. Människan kan egentligen bara växa när hon möter andra människor som utgår ifrån hennes mänsklighet.

Vetenskap förutsätter det fria tänkandet

Dagens naturvetenskap, inte minst inom hälso- och sjukvården, lider alltså av en alltför ensidigt inriktning på det kvantitativa och enkelt mätbara. Det kan man förändra, bland annat genom att föra in mer kvalitativ forskning (reds anm). Något som Gérard Lartaud vill se mer av inom vetenskapen är reflektion över vad vetenskap är – en sorts metavetenskap som inkluderar kunskap om själva kunskapandet. Frågan om vad vetenskap är har ju inget entydigt svar och den går inte att lösa med kvantitativa metoder, menar Gérard.

Här ser han en tragik i att dagens naturvetenskap med sin strikt kvantitativa utgångspunkt inte har förmåga att reflektera över sig själv. I detta finns också en intressant motsägelse inom den rådande vetenskapssynen: vetenskap förutsätter just ett fritt tänkande och reflekterande som enligt samma strikta synsätt egentligen är att anse som ovetenskapligt.

Att utöver det vi observerar med våra sinnen även ha med det fria tänkandet som källa till verklig kunskap och på så sätt skapa en helhetsbild ska inte förväxlas med löst tyckande menar Gérard Lartaud.

– Det är stor skillnad mellan att tänka klart och att bara tycka något. En central tankegång hos Steiner och antroposofin är att kunskapen inte är subjektivt bara för att den utgår från subjektet. För Steiner var den tänkande aktiviteten utgångpunkten i kunskapsprocessen.

Detta menar Gérard får långtgående konsekvenser och handlar ytterst om en helt annan syn på kunskap och vetenskap och om en mer nyanserad helhetssyn på människan i en väldigt komplex värld.

– Max Planck, upphovsman till kvantfysiken, har karakteriserat denna komplexitet på ett mycket träffande sätt. Han sa: ”Vetenskapen kan inte lösa naturens yttersta mysterium, helt enkelt därför att vi själva är delaktiga i det mysteriet som vi försöker lösa.”

Gérard Lartauds bok En orientering i antroposofins filosofiska grunder. Om kunskapsbegreppet är baserad på artikelserien ”Steiner i ett idéhistoriskt perspektiv” som publicerades på Ytterjärna Forum förra året. Boken kommer ut i mitten av december och kan beställas från Kosmos förlag eller via Adlibris, eller köpas i Robygge-butiken i Järna.