I Vidaråsen bor 145 personer tillsammans. De delar på alla arbetsuppgifter och skiljer inte mellan de personer som har funktionsvariationer och de som kallar sig anställda. Helt opåverkade av trenderna i samhället har de i 50 år drivit ett ekologiskt jordbruk och uppehälle. Plötsligt är deras livsstil på modet igen, men det påverkar dem inte. Alla får ungefär lika mycket fickpengar, oavsett om de är kockar eller praktikanter. I ett långt reportage i norska Aftenposten får vi möta några av de personer som bor i Vidaråsen.

Vidaråsen är beläget till skogs i inre Vestfold i Norge. För människorna här är lön och arbete obefintliga begrepp. De funktionsvarierade tar nämligen inte emot någons arbete, de ger lika mycket tillbaka, utifrån Vidaråsens perspektiv. Sedan en tid tillbaka har de en dag i veckan då man får möjlighet att vara för sig själv och gå ifrån. De som bor här gör allt själva. De har bageri, väveri, kompostanläggning, mejeri, grönsaksodlingar och lokalt kött.

Florian Evensen är 31 år och född i Vidaråsen. Han förklarar i Aftenpostens reportage att livet där inte är ett jobb, utan ett bra liv:
– Vidaråsen är motsatsen till en institution. Nästan hela byn är som familj, säger han.

Ursprungligen uppstod idén till Vidaråsen från den österrikiska barnläkaren Karl König, som på 30-talet öppnade en skola för mentalt handikappade barn i Skottland. Han etablerade en by där barnen kunde leva och arbeta. König var inspirerad av Rudolf Steiner och hans antroposofiska filosofi. Idéerna spred sig till Norge och 1966 köpte några personer tillsammans en gård i Vestfold. Sedan fortsatte det växa och har utvecklats med tiden.

På senare år har även personer som inte har mentala funktionsvariationer sökt sig till platsen – unga vuxna som känt sig ensamma och letat efter ett sammanhang. Idag finns 17 nationaliteter representerade i byn och många invånare upplever att de mer och mer blir en del av världen utanför – utan att förlora hjärtat i sin livsstil.