Att förmedla kunskaper på svarta tavlan kan fungera som en sorts dynamisk performance med konstnärliga inslag inför publik. Det är en undervisningsmetodik som bland annat tycks ge ökad uppmärksamhet på vad läraren vill förmedla. Det menar konstnären och bildläraren Marius Wahl Gran som studerat hur svarta tavlan används inom waldorfpedagogiken.

Under senare tid har whiteboard, smartboard och powerpiont alltmer ersatt svarta tavlan i skolan. Inom waldorfpedagogiken ser man dock viktiga poänger med att även använda svarta tavlan som pedagogiskt hjälpmedel. En intressant frågeställning är då vilka pedagogiska kvalitéer som egentligen finns i användandet av svarta tavlan, och som delvis kan missas med nyare hjälpmedel.

I ett masterarbete vid Rudolf Steinerhögskolan i Oslo har Marius Wahl Gran genom en kvalitativ studie främst undersökt vad det är som är unikt med waldorflärares sätt att arbeta med svarta tavlan, utan att göra direkta jämförelser med nyare media. Han har gjort videoobservationer av hur tre lärare arbetar, intervjuat lärarna utifrån observationerna och även sökt i litteraturen för att se vad det finns för forskning kring detta.

Unik performance här och nu

Han fann flera intressanta aspekter eller funktioner kring svarta tavlan i undervisning. Bland annat en performance-aspekt, en estetisk/konstnärlig aspekt och en mer materiell aspekt där själva tavlan kan ses som en arena och medaktör i undervisningen.

– Dynamisk performance är något man talade om i pedagogiska sammanhang redan på 1800-talet. Det handlar här om att få elevernas uppmärksamhet riktad på vad som händer på tavlan. Man är aktiv i det som pågår i undervisningen, istället för att då titta i en bok, berättar Marius Wahl Gran.

– Man kan likna kunskapsförmedlande på svarta tavlan vid en sorts performance eller event. Karaktäristiskt är att det händer en gång på ett unikt sätt som faktiskt aldrig kan upprepas på exakt samma sätt, samt att det alltid involverar människor. Man skapar på så sätt något dynamiskt i stunden som kan väcka engagemang och förståelse.

I sin studie har Marius särskilt observerat att det här fungerar på hög abstraktionsnivå inom matematiken. Han menar att läraren i stunden gör något, exempelvis en ekvation, synliggjord och lättare att förstå genom vad man på engelska kallar performative unfolding. Detta istället för att dela ut papper som visar ekvationen.

Marius refererar också till matematikprofessorn och författaren Alexandre Borovik vid universitetet i Manchester som talar om undervisningen som en koreografisk händelse, där man bland annat arbetar med timing. Borovik menar att det ger en annan typ av aktivare interaktion som inte uppstår genom att trycka på en kall knapp.

– Jag har också sett detta i mina observationer inom olika ämnen, exempelvis då en lärare vänder sig mot tavlan och ritar upp kroppens tarmsystem. Det blir alldeles tyst i rummet, en paus. Man skapar på så sätt intervaller och rytmer i undervisningen och bidrar till dynamiska processer. Det här berör en grundläggande fråga om vad det är som gör att eleverna blir engagerade, och det här arbetssättet hjälper helt enkelt till med detta, säger Marius Wahl Gran.

Kan man inte göra det här på en whiteboard också? Missar man något då?
– Performance kan åstadkommas på whiteboard också, men det finns skillnader i vilka möjligheter själva materialet ger. På whiteboard blir det ganska tunt och skissartat. På svarta tavlan kan man åstadkomma fler nyanser, fler kontraster, man kan arbeta mer kaligrafiskt, man kan vända kritan på sidan och rita en yta, och så vidare. Det är lite mer som att måla.

Det estetiska har en pedagogisk funktion

Här finns en nära anknytning till en annan av de aspekter eller fördelar som Marius och många waldorfpedagoger ser med svarta tavlan – det estetiska och konstnärliga. Det är knappast en slump att en del konstnärer arbetar med kritor på material som liknar svarta tavlan.

– I pedagogiken har den estetiska och konstnärliga dimensionen en potential och en verkan. Det konstnärliga är här inte bara tänkt att vara vackert. Det är också en metod för undervisning, en konstnärlig och skapande infallsvinkel. Det grekiska ordet för estetik betyder egentligen det märkbara eller det varseblivbara, medan den vanliga tolkningen av ordet idag är att estetik är något vackert eller en filosofi.

– Det man åstadkommer med konstnärliga uttryck i pedagogiken är en äkthet och en omedelbar kontakt. Det blir estetiskt på ett praktiskt sätt. På samma sätt förhåller det sig med naturupplevelser, där man är med om något unikt som uppstår här och nu, säger Marius, med referenser till den tyske filosofen och konstkritikern Walter Benjamin.

I sin berömda essä Konstverket i reproduktionsåldern från 1936 menar Benjamin bland annat att det finns en äkthet i ett konstverk som bara kan förnimmas vid den omedelbara kontakten, det levande framförandet, betraktandet av konstverket. Här finns ett unikt närvarande, men i mekaniskt reproducerade uttryck tar så att säga själva mediet över. Man går miste om äktheten. Det här anknyter mycket både till performance-aspekten och den konstnärliga/estetiska aspekten kring svarta tavlan som Marius tittat närmare på. Och det för oss också in på vissa jämförelser med nyare digitala media som smartboard och powerpoint.

Digitala media innebär ett sorts filter

Skillnaden, menar Marius, är att digitala media ger digitaliserade impulser, utifrån fysiska rörelser. Digitala media har av den tyske psykologen och hjärnforskaren Manfred Spitzer beskrivits som ett sorts filter och fördröjning som inte riktigt motsvarar den mänskliga världen.

– För att belysa skillnaden mellan svarta tavlan och digitala media kan man jämföra med att gå på konsert med bara syntar och färdigproducerad musik där allt är gjort på digital väg, respektive att lyssna och uppleva när någon spelar ett analogt instrument, vilket är något annat.

– Vi vet egentligen inte hur digitala media påverkar oss, det är så nytt. Teknikutvecklingen går väldigt snabbt och då blir det mycket som bara blir information. Men frågan är om det bara är information vi ska förmedla i skolan. Hur ska kunskaper förmedlas och vad är det som gör att man lär sig? Det forskas mycket kring detta idag. I det sammanhanget är det intressant att studera uttryck som en människa utför här och nu och som inte är färdigproducerade i förväg. Exempelvis inom matematik som är en förståelse som bör få ta tid. Detta är något som jag anser inte bara bör visas upp i undervisningen, utan mer presenteras och synliggöras successivt som en händelse, säger Marius Wahl Gran.

Jämför man svarta tavlan med powerpoint tycker Marius att det digitala mediet kan vara smidigt och bra när man vill visa bilder, men inte när man använder powerpoint för att visa en massa text samtidigt som man talar. Då vet man som åskådare inte om man ska titta på texten, skriva av eller om man ska lyssna.

– Att använda svarta tavlan i en pedagogisk performance ställer också krav på lärarna. Om en lärare kan ett ämne mycket bra och kan plocka fram bilder ur sig själv så kan man också visa saker ur nya perspektiv när elever inte förstår. Att använda powerpoint med en massa text kan däremot ibland vara ett sätt för mindre ämneskunniga lärare att hantera en undervisningssituation.

Arena för aktivitet och uppmärksamhet

En tredje aspekt eller teoribildning kring svarta tavlan som Marius Wahl Gran har observerat har att göra med begreppet materialitet. Vi har ständigt en massa saker omkring oss och tänker kanske inte på att de är medaktörer i exempelvis lärandet. Ett exempel som belyser begreppet materialitet hämtar han från den franske filosofen Bruno Latour: När vi tar in på hotell finns en skillnad mellan att ha en riktig dörrnyckel respektive ett plastkort för att låsa upp dörren. Nyckeln blir för många mer påtaglig och är lättare att komma ihåg.

Det här kan användas som parallell till vad lärare som Marius intervjuat säger om att när man skriver upp något på tavlan kommer eleverna ihåg det på ett annat sätt, jämfört med att dela ut ett papper. Det som skrivs på tavlan får så att säga en mer materialiserad egenskap.

En annan närbesläktad materialiserande aspekt på svarta tavlan är, enligt Marius, att den också blir en arena för aktivitet och även själva plattformen för lärarens område i rummet, medan resten av rummet är elevområde. Uppmärksamheten blir mer riktad mot vad som händer där framme vid tavlan.

– Många av fördelarna med svarta tavlan berör allmänna pedagogiska frågeställningar. Jag tror att det är något speciellt med undervisning som förmedlas av en människa här och nu, som en händelse eller performance, säger Marius Wahl Gran.