I förrgår – den 26 april 1986 – var det 30 år sedan kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev small i luften och orsakade den värsta kärnkraftsolyckan i historien (tillsammans med olyckan i Fukushima i 2011 – atombomberna över Hiroshima och Nagazaki kan knappast kallas för olyckor). I ett DN-reportage berättar Mykola Rasiuk från Ukraina, om hur han som trettioåring körde förbi kärnkraftverket i samband med olyckan och då såg hur det över den brinnande reaktor fyra som just exploderat svävade ett stort hallonfärgat moln. ”Folk öppnade fönstren, tittade och beundrade”. Informationen från bakom järnridån var knapphändig, och till omvärlden rapporterades först ingenting. I Sverige registrerade anställda vid Forsmark, 1100 km från Tjernobyl, kraftigt höjda strålningsnivåer två dagar efter olyckan och först därefter rapporterades det från Sovjetiskt håll att en olycka ägt rum.

Många har sett bilder och filmer från Tjernobyl och den närliggande staden Pripyat. Det påminner om någon sorts fridfull apokalyps med sina övergivna pariserhjul, tomma blockhus, asfalt genomborrad av träd och växter, och stora salar fyllda av böcker, dockor och annat som inte hanns packas ned inför den hastiga evakueringen. Bäst tycks paradoxalt nog djuren trivas, som trots all strålning brett ut sig kraftigt i människans frånvaro. Detta att djurlivet i Tjernobyl återhämtat sig förvånansvärt väl brukar av forskare tillskrivas just effekten av att staden tömdes på mänskligt liv.

Efter att omfattningen av olyckan började klarna – i början var strålningsmängderna så höga att skalan på mätinstrumenten inte räckte till för att visa den – och då det visade sig att det mesta av det radioaktiva läckaget transporterades med vindar norrut till Vitryssland, och till viss del västerut till Finland och Skandinavien, evakuerades punktzoner som ansågs vara värst utsatta. DN-reportaget jag nämnde handlar om människor som evakuerades just från sådana zoner.

I Sverige drabbades trakterna kring Gävle och Sundsvall värst; lantbrukare där fick hålla korna inne hela sommaren och fodra med förra årets skördar och specialfoder importerat från de mindre drabbade regionerna i södra Sverige. Vad som ändå utmärkte hela situationen, enligt en bonde intervjuad i tidningen ATL, var att staten ryckte in och hjälpte bönder som förlorade arbetsinkomster – staten bekostade importen av friskt foder och kompenserade för den mjölk som inte kunde säljas. På det hela taget verkar det vara långt värre att driva lantbruk i dag, då Arla pressar priserna på mjölk så lågt att bönderna går med förlust för varje liter de producerar, än under tiden för de radioaktiva nedfallen.

Som jag ser det, visar olyckan i Tjernobyl på två intressanta saker:

• Sett till att olyckor förr eller senare händer är det dumt att ha kärnkraft.
• Sett från en mjölkbondes synpunkt är konsekvenserna av en prishetsande marknadsekonomi värre än härdsmälta.