I kliniska försök kring nya läkemedel mot smärta har på senare tid skillnaden mellan placeboeffekt och läkemedlens effekt minskat kraftigt. Det visar en omfattande studie utförd av kanadensiska forskare, som beskrivs i tidskriften Nature. Det här kan ge anledning att omvärdera placebo, både när det gäller jämförande försök och behandling av patienter i vården.

Starkare placeboeffekter har tidigare rapporterats när det gäller försök med psykofarmaka. För att se om liknande mönster också finns för smärtlindrande läkemedel studerade den kanadensiska forskargruppen 84 kliniska försök gjorda mellan 1990 och 2013, med läkemedel mot smärta som påverkar nervsystemet.

Skillnaden jämfört med placebo krympte till 9 procent

Baserat på patienternas självskattningar i försöken låg den totala smärtlindrande effekten av de testade läkemedlen på samma nivå under 23-årsperioden. Men det intressanta är att skillnaden mellan placebo och läkemedelseffekt krympte betydligt. Under 1996 uppgav patienterna att de testade läkemedlen lindrade smärtan 27 procent mer än placebo (vilket redan det kan tyckas vara en ganska blygsam skillnad / reds anm.). Men under år 2013 hade det här gapet mellan läkemedlens effekt och placeboeffekt krympt till endast 9 procent! Det här fenomenet gäller främst i de 35 kliniska försök som gjorts i USA. I Natur-artikeln säger forskningsledaren Jeffrey Mogil vid McGill University i Montreal att ”vi var helt golvade när vi fann detta”.

Det här kan förklara varför läkemedelsbolag idag har svårt att lyckas i kliniska försök med nya smärtlindrande läkemedel. Att placeboeffekten har ökat i försöken i just USA är det mest överraskande i studien. En delförklaring kan vara att direktmarknadsföring av läkemedel till konsumenter är tillåten i stort sett endast i USA, vilket här kan påverka människors förväntningar. Men enligt Jeffrey Mogil pekar data mot att ju större och längre försöken är desto mer placeboeffekt får man. I vissa större försök används också kontrakterade forskningsorganisationer som kan ha anställda sköterskor som helt kan ägna sig åt försökspatienterna, vilket kan påverka upplevelsen.

Utmanar grundprincip

Data från studien utmanar inte minst en grundläggande princip i placebokontrollerade försök: att jämförelser med placebo visar hur väl läkemedlet fungerar. I sådana försök anses som grundprincip att biokemisk effekt och placeboeffekt är strikt additiva (dvs biokemisk effekt + placeboeffekt = total effekt). Men data i Mogils studie visar att placeboeffekten har ökat över tid, samtidigt som läkemedelseffekten däremot inte har ökat i samma grad. Detta är inte helt överraskande menar Mogil, eftersom både placebo och farmaceutiska smärtlindrare påverkar liknande biologiska mekanismer, exempelvis utsöndring av endorfiner.

Jeffrey Mogil pekar också på att det kan vara värt att titta närmare på de faktorer som ger starkare placeboeffekter i de amerikanska försöken – exempelvis relationen mellan sköterska och patient ­– och att sedan införliva det i vården. I Natur-artikeln säger också placeboforskaren Ted Kaptchuk vid Harvard Medical School i Boston att om huvudkomponenten i ett läkemedel är dess placebo så behöver vi utveckla icke-farmakologiska interventioner som första linjens respons (dvs i det första av vården som patienten möter / reds anm.).