Visst är det härligt med ökade valmöjligheter. Vi kan välja ekomjölk, vi kan välja ”vanlig” mjölk, vi kan välja havremjölk eller till och med ekohavremjölk. Men den ökade valmöjligheten innebär även ett indirekt krav på ökad medvetenhet om vårt eget ansvar som individer. Är det rättvist att lämna över ansvaret till den enskilda individen, och är vi människor ens kapabla att axla det?

Vi verkar hur som helst vara överens om att det krävs en kollektiv beteendeförändring för att minska klimathotet. I Naturvårdsverkets nya rapport från november 2014 har man granskat fenomenet Nudging som ett potentiellt politiskt verktyg till en systematisk beteendeförändring. Kan Nudging vara lösningen för ett mer hållbart samhälle?

”Nudge betyder ”putta” och nudging handlar om att försiktigt leda människor i en önskvärd riktning, utan att använda varken morot eller piska. Nudging syftar inte till att förändra individers värderingar eller att öka flödet av information utan handlar istället om att möjliggöra beteenden och enskilda beslut på ett sätt som kan vara fördelaktiga för individen men ofta också för samhället.”

I rapporten uttrycks en viss skepsis mot människans förmåga att själv utföra den beteendeförändring som klimatfrågan kräver. ”Det vi redan har är vi mycket ovilliga att förlora” konstaterade forskarna Kahneman och Tversky redan 1979. Alltså: vi blir generellt sätt argare över att inte få äta köttbiff till måndag lunch, än vad vi blir gladare över att se biffen ligga där på tallriken som vanligt.

”Vi ändrar hellre tron än beteendet” konstaterade psykologen Festinger 1957 och pratade om kognitiv konsekvens, dvs vi människor vill gärna att vår tro ska stämma överens med vårt beteende. Men gör den inte det, ja, då ändrar vi helt enkelt hellre vår tro än vårt beteende.
Alltså: ponera att du tycker att ekologisk mat är bäst men din vanliga matbutik inte säljer några ekologiska varianter för den middagsrätt du brukar äta. Då är du alltså, enligt Festingers teori, mer benägen att intala dig att ekologiskt nog inte är så himla bra ändå, än att ändra din middagsmeny eller faktiskt gå till den mer ekologiska butiken 300 meter bort.

Nudging är kanske inte det optimala verktyget i verkligheten, kritikerna påpekar till exempel att det även skulle kunna användas för mindre vänliga ändamål än att minska klimathotet. Men det kan vara intressant som tankeexperiment och väcker även en del funderingar kring människans förmåga att ta egna beslut. Hur fria är vi egentligen i våra val? Hur många medvetna beslut tar vi varje dag, och hur många av dem sker mest per automatik? Behöver vi en ”storebror” som hjälper oss att välja rätt?

Hur fri är du?
Foto: Erik Olsson