Att ge patienter med kronisk smärta en medmänsklig och kärleksfull vård tycks leda till att de blir bättre rustade för egenvård, dvs att fortsätta sin egen hälsoprocess. Det visar en kvalitativ studie av patienter som fått integrativ rehabiliteringsvård vid Vidarkliniken.

Studien publicerades under hösten i Scandinavian Journal of Caring Sciences och är utförd av två forskare vid Karolinska Institutet: Maria Arman som är docent i vårdvetenskap och Johanna Hök som är forskare i medicinsk vetenskap. Utifrån en större förstudie bygger den nu publicerade studien på uppföljande längre individuella intervjuer av en grupp om 10 patienter som på Vidarkliniken fått ett års systematisk rehabilitering för smärta och annan överlappande sjukdom. Forskningen fortsätter nu också med en prospektiv studie där man följer patienter löpande.

Mänskliga relationer bryter negativa mönster

– Att lära patienter att ta hand om sig själva är ett modernt resonemang i vården idag. Vi ville titta på om patienterna hade uppnått det man kallar egenvård, och även studera vad det är i Vidarklinikens vård som stimulerar patienter att bära sina egna hälsoprocesser, berättar Maria Arman.

De långsiktiga resultaten av behandlingar av människor med kronisk smärta beror mycket på patienternas förmåga till egenvård. Enligt studien talar mycket för att en medkännande eller medmänsklig vård (compassionate care) har stor betydelse för att ge smärtpatienter just ökad förmåga till fortsatt egenvård. Däremot tycks det inte ge samma resultat att använda ett undervisande sätt att lära patienterna detta.

– Det beror på att människor är så relationella, dvs relationerna är viktiga även i vårdsituationen. När människor lider låser man ofta in sig själv i sitt eget lidande och sin svåra situation. Livet tycks då bara bestå av detta och man ser inte möjligheterna. Då krävs det ganska mycket medmänsklighet för att öppna sig igen för ett gott liv.

– För människor som mår förhållandevis bra kan det fungera med råd och undervisning. Men har man ett lidande är man ofta inne i negativa och destruktiva mönster. Då gäller det att få uppleva alternativa mönster i gemenskap med andra.

Maria Arman menar att det relationella är en viktig pusselbit för att åstadkomma egenvård och att detta är något annat än exempelvis KBT. Människan har relationer och det är i det sammanhanget man tar hand om sig själv. Verkligt medmänsklig vård blir ett sätt att se sina möjligheter i ny dager. En patient sa exempelvis: ”Om vårdpersonalen bryr sig om min hälsa så måste jag också göra det”.

Compassionate care blir ofta en vändpunkt

Ett typiskt drag för Vidarkliniken är att alla samverkande professionerna har en gemensam vårdfilosofi och människosyn som bland annat innebär att man lyfter det här behovet hos patienterna och den möjlighet till bättre hälsa som finns där. Maria Arman menar att kunskaper om det här även finns på andra håll, men att man av olika skäl i regel inte tar tag i det. Hon noterar också att det på svenska faktiskt inte finns någon riktigt bra översättning av engelskans compassionate care. I den här artikeln använder vi ord som medmänsklig eller medkännande vård. Ett annat ord kan vara relationsskapande vård, eller som många patienter säger: kärleksfull vård. Maria Arman tycker att det är på ungefär liknande sätt med engelskans suffering. Lidande och medlidande pratar man sällan om i den svenska vården och vi har inte en begreppsvärld för det på svenska.

Compassionate care i Vidarklinikens rehabiliteringsvård kan exempelvis vara inlyssnande omvårdnad och samtal, beröring, massage och bad, konstnärliga terapier, kroppsliga terapier och att få uppleva att det kan kännas bra i kroppen. Sådant hjälper patienten att byta perspektiv.

– Den genomgående vårdkulturen på Vidarkliniken ger också patienten bekräftelse på att man är värd det här. Det handlar inte bara om vad enskilda medarbetare gör, utan det är hela vårdmiljön. Patienterna vittnar om att man får det här av så många.

– För många patienter blev upplevelsen av medmänsklig vård en vändpunkt. Man fick möjlighet att vara sårbara, bli sedda, reflektera och få en nystart i livet. Vi kunde sedan se tecken på egenvård. Patienterna beskrev en process där de återfick kontakt med sin kropp och sina medmänniskor, och att de fick förmåga att identifiera sina behov och stå upp för dessa.

Enligt studien tycks medmänsklig och kärleksfull vård ge patienterna en förflyttning i riktning mot gemenskap istället för tidigare isolation, kärlek istället för främlingskap samt glädje och inspiration i kontrast till lidande.

Behöver göras mer

Maria Arman anser att det generellt behövs längre rehabiliteringsprogram och längre relationer i vården. Man bör också fortsätta utveckla rehab-program utifrån vad man ser fungerar. Det görs mycket bra idag, men det behöver göras mer.

– Alla talar idag om syndrom. När vi forskar kring smärtpatienter hittar vi nästan aldrig en människa med bara smärta som diagnos. Det här är något som ser ut att öka och i vården står man, med sin uppdelning i kropp och psyke, ganska frågande inför detta.

– Ett stort problem är också att de flesta av dessa patienter inte får tillgång till rehabilitering alls, utan hamnar på en vårdcentral och får antidepressiva mediciner i olika omgångar. Internationellt ser forskningen ett stort dilemma i detta. Det finns en viss enighet om att de här patienterna får ganska bristfällig vård och att man inte vet vad man ska göra. Detta är även en genusfråga. De flesta av de här patienterna är kvinnor och så ser det ut även internationellt.
Foto: Erik Olsson