Vad är skillnaden mellan att lära sig någonting teoretiskt och att öva det praktiskt? Är den ena metoden mer effektiv än den andra? Forskning från Mind and Life community har undersökt frågan genom att jämföra upplevelsebaserad meditation med didaktiskt lärande och diskussion.

I en studie publicerad i PLOS One undersökte man effektiviteten som olika metoder av mindfulnessträning hade på uppmärksamheten hos soldater satta under hög stress. Resultatet tyder på att ett faktiskt utövande av meditation har mer positiv inverkan på uppmärksamheten än att bara lära sig om ämnet konceptuellt.

En annan studie publicerad i Journal of Experimental Psychology: General undersökte huruvida fördomar mot stigmatiserade grupper (svarta och hemlösa människor) kunde minska genom att man aktivt övade förlåtelse genom känslor av värme och acceptans mot sig själv och andra. Återigen är resultatet ett bevis på att praktiskt utövande är bästa sättet att förändra djupt rotade mentala vanor. Didaktiska och diskussionsbaserade metoder verkar inte ha samma effekt som att delta i kropp-själs-övningar av kontemplation.

Resultatet är för många inte särskilt överraskande, och det är svårt att dra stora övergripande slutsatser utifrån dessa två studier. Men att de båda pekar tydligt åt riktningen att ”learning by doing” skulle vara mer än bara ett talesätt, lägger en intressant grund för framtiden. Hur skulle t ex denna slutsats kunna användas på ett mer effektivt sätt inom skolorna?

Som Leif GW Persson konstaterade i DN:s lördagsmagasin: ”Det finns två sätt att lära sig. Dels att du läser om det, dels att du lär dig genom eget liv och praktik, och det andra sättet biter mycket bättre än det förra.” – kanske hade han rätt? Vi på Ytterjärna Forum följer nyfiket fortsatt forskning på området.

Foto: Pexels