Det är svårt att övervärdera Arne Klingborgs betydelse för antroposfins utveckling i Sverige. Och då det i år är 100 år sedan Arne föddes, passar jag här på att presentera honom lite närmare. Konstnären, inspiratören och visionären Arne. En människa med en outtömlig förmåga att se framtid i allt, ständigt öppen och intresserad av möjligheter. Var står vi idag? Men framförallt: vad är aktuellt för framtiden? Denna framåtanda var Arnes signum.

Framtidsperspektivet tog sig även uttryck i de många utställningar Arne arrangerade. Exempel på detta är trädgårdsutställningen ”Trädgård till nöje och nytta”, där han belyste trädgården i ett historiskt perspektiv. Han slutade dock inte där utan försökte även formulera framtidens trädgård, enligt Arne en trädgård där människan får plats och blir en del av odlingen – en mötes- och kulturplats. Många var de som inspirerades av Arnes kunskaper och visioner om trädgårdar, och 1984 bad Sveriges Kungahus honom att nyskapa en trädgårdskulturplats mitt i Stockholms hjärta – Rosendals Trädgård.

Ett annat av de många områden Arne utforskade var arkitekturen. I utställningen ”Den ofullkomliga funktionalismen” såg han tillbaka på hur arkitekturens idéhistoria utvecklats, varefter hans dynamiska framtidsperspektiv slog rot även här. Han ansåg att funktionalismen var ofullständig eftersom den enbart tar hänsyn till en kvantitativ och rationell människosyn, och att den därmed som arkitektur betraktad är ofullkomlig. Således bör arkitekturen ta hänsyn till hur människan upplever och påverkas av ljusförhållanden, proportioner, färger, former osv.

Arne var en kosmopolit som reste världen över för att hålla föreläsningar, kurser etc. Hans begåvning var inte kulturellt begränsad och han var en fenomenal föredragshållare. När Arne hade talat tumlade människor ut från föreläsningssalarna med den inspirerande upptäckten att konsten och konstnären, fanns ju inuti dem själva! Genom sin förmåga att formulera det som redan fanns, outblommat, i mitten av varje åhörare, väckte han konst, inspiration och lust till liv även med sina ord.

Därmed blev Arne också något av en magnet. Människor han träffat på sina föreläsningsresor strömmade till Järna för att få möjlighet att arbeta tillsammans med honom. Samtidigt stod Rudolf Steinerseminariet i Järna i blomning, och Arne hade där en central roll. Varande en konstnär in i märg och ben fick Arne antroposofin att sammanfalla med livskonst; genom sin förmåga att samverka och i hans öga för hur dramatik, svårigheter och konflikter utgör fruktbar jord för utveckling.

Egentligen avstod Arne sin egen karriär som konstnär, och använde istället sin konstnärliga förmåga till att bygga ett samhällsprojekt i Ytterjärna. Hela tiden med ett ändlöst intresse för världen och framtiden; Arne talade ofta om ”uppgifter som väntar”. Vilka uppgifter väntar oss?

För dig som är mer intresserad ställer Södertälje stadshus just nu ut Arne Klingborgs målningar (2-29/9) och Trialog tankesmedja har en rad föreläsningar m m med anledning av Arnes 100 års dag.