I mitt Facebookflöde delades häromdagen en förlöjligande artikel om Rudolf Steiner utifrån föreläsningar han höll på tjugotalet om biodynamisk odling. Jag kan inte bedöma föreläsningarnas värde, men skribenten gör sitt bästa att få skrattarna på sin sida med hjälp av citat ryckta ur sitt sammanhang, kryddade med egna sarkastiska omdömen om det som sades.

Rudolf Steiners texter, idéer och sätt att uttrycka sig är inte alltid av det lättillgängliga slaget. Han är ett barn av sin tid och måste, som alla andra, förstås i sitt sammanhang.

Jag är inte antroposof, men tycker att idéhistoria är spännande och att Rudolf Steiner är en filosof, värd en mer framträdande plats i samhällsdebatten. Idag är det snarare tvärtom i Sverige. Säg ”antroposofi” och du har ett gäng proffstyckare som står färdiga med slipade vapen. Varför?

En första ”aha”-upplevelse fick jag när jag förstod att antroposofi – som i Sverige ofta beskrivs som en ”andevetenskap” utifrån en direktöversättning av tyskans ”Geisteswissenschaft” – egentligen är långt mindre mystiskt än det låter. Antroposofi är ett ord sammansatt av två grekiska ord – Anthropos (människa) och Sophia (vishet). Ordet är inte skapat av Steiner utan myntades under 1500-talet.
Det tyska ordet ”Geisteswissenschafter” liksom ”Åndsvidenskab” i norskan betyder helt enkelt ”Humaniora” och den rimliga och begripliga översättningen av ”Geisteswissenschaft” är ”humanvetenskap”.

Rudolf Steiner knyter i sina filosofiska reflektioner an till den flertusenåriga diskussionen om människans förhållningssätt och relation till kunskap, vetenskap och natur. Han funderar kring människan som väsen och del av sitt större sammanhang liksom kring naturvetenskapens möjligheter och begränsningar vad gäller att hjälpa oss att förstå vår egen verklighet. Platon, Aristoteles, Descartes, Kant, David Hume m fl har intresserat sig för dessa frågor långt före honom och frågeställningarna tillhör de mest centrala inom den västerländska filosofin.

Den rationella vetenskapssyn vi har idag i västerlandet är ju inte någon självklarhet och har inte heller svaret på alla våra frågor. Kanske låser den rentav in vårt tänkande och förhindrar oss att ta till oss relevant kunskap och se viktiga sammanhang.

Steiners kunskapssyn är dynamisk och i fokus för hans intresse står människans potential och våra möjligheter bortom det gripbara och konkreta. Av alla hans mer än tiotusentals sidor efterlämnade skrifter och föreläsningar finns naturligtvis sådant som vi idag inte längre tycker är relevant eller har svårt att ta till oss, vilket gäller också för andra tänkare, vetenskapsmän och humanister i historien. Annat hos Steiner är istället extremt modernt och oerhört inspirerande.

Han förespråkade t ex redan i början av 1900-talet meditation som ett sätt att höja vårt medvetande och därmed också öka vår förståelse för våra liv. Detta förhållningssätt håller idag på att uppmärksammas också från traditionellt vetenskapligt håll. T ex publicerade en av de mest framstående vetenskapliga tidskrifterna – The Lancet – i april i år en erkännande artikel om mindfulness och dess betydelse för vår förmåga att leva med större medvetenhet och kunskap om oss själva i nuet.

Vad är det då som provocerar? Själv blir jag nyfiken på denne man och de tankar som bl a lett till att så många autistiska barn och vuxna fått hjälp genom den av Steiner inspirerade läkepedagogiken. Den antroposofiskt inriktade sjukvården, som han också inspirerat till, sätter på ett enastående sätt individen i centrum och har tiotusentals patienter som kan vittna om goda resultat när skolmedicin kombineras med milda, naturliga läkemedel och god, bekräftande omvårdnad. Hans pedagogiska idéer har skapat utrymme för en undervisning, som i första hand vill stödja individuell utveckling i stället för att skapa en förutbestämd snitslad bana som ska passa alla. Att Sverige idag är det land i världen, som har ett av de mest utvecklade ekologiska jordbruken, har vi också till stor del Steiner och de antroposofiska jordbruksprojekt som drivits i Järna att tacka för.

Det Steiner bidragit till i vårt samhälle är vad jag kan förstå enbart positiva insatser. Steiner ska inte betraktas som en guru som ska bokstavstolkas, utan som en filosof, som står för öppenhet och nytänkande. Hans tankar har fortsatt relevans i vår samhällsdebatt och i de strävanden vi har att utveckla de stora samhällsområdena – vård och omsorg, utbildning, jordbruk och kultur.

Istället för att leta upp sådant i hans skrifter som vi inte känner oss bekväma med, borde vi istället ta fasta på sådant som vi vet fungerar. Vi borde låta kunskapen som utvecklats i bland annat de samhällsprojekt som drivs i Järna sedan 70 år tillbaka – och på många andra håll i världen – få ta plats i samhällsdebatten utan att ständigt avfärda det goda genom att misstänkliggöra dess ursprung.

Text: Inger Holmström
Foto: Pixabay