Mitt i Kuhmo chamber music festival, i Finland,reflekterar jag över vad kultur egentligen är? En viktig, omfattande och stor fråga.

Igår fick vi på en dag vara med om en tidsresa speglad genom komponisters verk från 1600 talet fram till idag. Bl.a. Vivaldi, Purcell, Couperin, Telemann, Bach, Rameau, Mozart, Beethoven, Bellini, Verdi,Debussy, Schönberg, Bartok, Piazolla, Gubaidulina, och Jimmy Hendrics. I fem konserter.

Människor från olika länder, några hundra, med olika språk är samlade här. Långt bortom språk och begrepp möts vi. Musiken bär med sig vad människor under århundraden haft i sig, i sitt medvetande, i stämningar. I sina upplevelser hur det är att vara till i livets alla skeenden. Detta förmedlas direkt och omedelbart. Artisterna har övat och utvecklat sina förmågor under årtionden för ett framförande som varar ett antal minuter.

Det gemensamma mellan oss alla, komponister, artister och lyssnare är nog skapandet. I vilken mån komponisten kommit åt det gränsområde där något helt nytt, hittills okänt visar sig och hämtas in i det hörbara. Om musikern åter kan öppna detta ”fönster” så att det ursprungliga blir närvarande och autentiskt genom det egna skapandet. Om åhöraren blir delaktig och faktiskt medskapande genom sin egen lyssnande aktivitet.

Då skapas kultur som gör att innehållet i några ögonblick kan finnas kvar hela livet.

Allt detta kan bara uppstå i frihet. Aldrig kommenderas utifrån. Kanske är det så att friheten är det som definierar själva människan? Det finns inget annat väsen som har denna potential. Att ha möjlighet och förmåga att skapa och utveckla i frihet.