Under förra valet pratades det mycket om ”ja eller nej till vinster i välfärden” – ska vi tillåta privat sjukvård eller inte? Men enligt Conny Mathiesen, verksamhetschef för Vidarkliniken, är inte frågan så svartvit. Det tredje alternativet glöms ständigt bort: idéburna verksamheter som drivs privat men av en stiftelse utan vinstintresse. Något som länge varit stort utomlands men i Sverige saknar de rätta förutsättningarna.

Conny Mathiesen har erfarenhet av att jobba inom både privat och offentlig såväl som idéburen verksamhet. Han har bland annat varit divisionschef på Karolinska Universitetssjukhuset, en offentlig verksamhet, samt försäljningschef på det börsnoterade aktiebolaget Kronans Droghandel Apotek. 2013 blev han utsedd till ”Årets Apoteksprofil” av Läkemedelsmarknaden.

Idag är Conny verksamhetschef på Vidarkliniken, ett sjukhus och en vårdcentral som drivs av en ideell stiftelse och som kombinerar skolmedicin med komplementära metoder, helt utan vinstsyfte.

– Vi har idag en väldigt bra hälso- och sjukvård i Sverige som vi behöver fortsätta att utveckla och säkra på lång sikt. Vidarkliniken och Vidar Vårdcentral agerar på samma ”marknad” som både de privatägda och offentligt styrda verksamheterna, men med helt andra förutsättningar. Idéburna verksamheter har det absolut tuffast idag, konstaterar Conny.

En hybrid mellan offentlig och privat

En idéburen verksamhet är som en hybrid mellan offentlig verksamhet där beslutsvägarna ofta är längre, verksamheten mer trögrörlig och där det mesta kan lösas med skattepengar, och privat verksamhet där det oftast finns en stark ägare som kräver vinst på sin investering. I hybriden, idéburen verksamhet, saknar man dels den backup som offentlig verksamhet alltid har, samtidigt som man inte får gå med vinst och därmed inte lockar investerare som vill tillföra pengar.

– Det här innebär att när vi som idéburen verksamhet går in i en offentlig upphandling har ett nästan hopplöst utgångsläge, eftersom vi saknar både den ekonomi och den säkerhet som efterfrågas, förklarar Conny.

Något som skulle kunna underlätta för idéburna verksamheter är lagen om valfrihetssystem (LOV) och modellen Idéburet offentligt partnerskap (IOP) som möjliggör för ett landsting eller en kommun att ingå partnerskap med en idéburen verksamhet direkt, via eller utan upphandling. Men trots att LOV och IOP är en realitet idag, är det få landsting och kommuner som vågar ta steget fullt ut.

– Även om landstinget är i behov av en tjänst som vi skulle kunna genomföra, så erbjuds vi oftast inte ens möjligheten. Man anser att det saknas lagutrymme för detta, trots IOP, säger Conny.

Idag drivs den politiska påtryckningen i Sverige främst av Famna, riksorganisationen för idéburen vård och omsorg. Famna vill verka för att ”regering och riksdag utvecklar en samlad politik för den idéburna vård- och omsorgssektorn i syfte att stimulera dess utveckling och tillväxt”. Det handlar inte om att konkurrera ut någon, utan om att främja mångfald även bland vårdgivarna.

Tre utmaningar i svensk hälso- och sjukvård

Conny pekar på tre utmaningar – kanske de allra största – som svensk hälso- och sjukvård står inför idag:

1. Färre ska vårda fler. 40-talisterna som föddes under den kända babyboomen börjar bli äldre och beräknas leva längre än tidigare generationer. Sjukvårdspersonalen kommer snart inte att räcka till. Enligt Conny är det inte brist på pengar i systemet som är problemet, utan bristen på ”händer och fötter” och kreativitet.
2. Sockerbomben. Övervikt och diabetes är bara några av de sjukdomar som växer lavinartat idag som ett resultat av vår sockerkonsumtion och stillasittande, vilket kommer leda till minskad arbetskraft och ökad vårdkonsumtion.
3. Fler och fler utmattade. Stress och ångest går allt längre ner i åldrarna – utmattning och stressrelaterade sjukdomar är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivningar.  Antalet fall med akut stressreaktion har nästan fördubblats mellan åren 2012 och 2014: från 15 000 till 26 000 fall.

– Förutom att vi får färre som arbetar inom hälso- och sjukvården så ökar alltså antalet sjuka människor, till följd av bland annat dessa tre utmaningar. Då kan jag tycka att det, som politiker, är dags att fråga sig ”vad behöver vi för att lösa detta?” Enligt mig är det kreativitet – tankar och idéer på nya och annorlunda sätt att bedriva hälso- och sjukvård på. Med andra ord: precis det som idéburna verksamheter står för. Har man råd att säga nej till detta? Nej det anser inte jag. Alla som kan bidra borde få chansen att göra det, då behöver politikerna och tjänstemännen på allvar skapa förutsättningar för idéburen verksamhet.

De idéburna verksamheterna har ofta en stark värdegrund, och även om många landsting också jobbar med värdebaserad vård eller liknande, så får det, enligt Conny, sällan fäste i verksamheten på samma sätt. I en idéburen verksamhet utgör ofta värdegrunden själva basen för verksamhetens existens, vilket gör att den på ett naturligt sätt omsätts i handling i den dagliga verksamheten.

– På så sätt är den idéburna verksamheten ett viktigt bidrag till sjukvården både för patienter och medarbetare. Värdegrunden tror jag är en av anledningarna till att vi har en låg personalomsättning och ett bra rekryteringsläge. Vi har inga inhyrda sjuksköterskor eller läkare.

”Alla som vill och kan bidra borde få möjligheten”

Varje år examineras nya receptarier och apotekare från tre till fem års långa universitetsutbildningar. Enligt Conny måste vi börja använda oss av denna expertis på ett mer effektivt sätt än vi gör idag. Apotekens roll måste utvecklas.

– Det är sådant slöseri att farmaceuter med lång högskoleutbildning ska stå och sälja schampo och smink. De borde få jobba mycket mer med rådgivning och läkemedelshantering. Särskilt med tanke på de enorma summor som biverkningar och felhantering av läkemedel idag kostar samhället. Det finns studier som menar att kostnaderna uppgår till 10 miljarder varje år. Läkemedelsanvändningen kan bli så otroligt mycket bättre.

Ett exempel att titta närmare på är England där farmaceuterna är anställda på sjukhusen och jobbar sida vid sida med läkarna. Detta har även påbörjats på några ställen i Sverige, bland annat på Danderyds sjukhus.

– Men de behöver bli fler och få fäste i verksamheten. Vi behöver inte bara bli betydligt bättre på att ta vara på de yrkesgrupper om finns, vi behöver även nya. Vi borde till exempel återinföra ”vårdbiträden” som tidigare fanns på Sveriges sjukhus. En roll där biträdet kan sköta de mer basala sysslorna som idag görs av undersköterskor och sjuksköterskor. Återigen: alla som vill och kan behöver tillåtas att få vara med och utveckla sjukvården.

Hälften av Hollands sjukvård drivs som idéburna verksamheter

Idag utgörs mindre än 5% av Sveriges hälso- och sjukvård av idéburna aktörer. Holland är det land som idag har kommit längst inom Europa, 45% av deras vårdverksamheter drivs inom civilsamhället. Sverige ligger i botten även i jämfört med de flesta andra europeiska länder, till exempel Tyskland där samma siffra är 25%, men även jämfört med USA som ligger en bit över 30%.

– Hur kan politiker säga nej till bemannade vårdplatser hos idéburna verksamheter samtidigt som det finns 900 stängda vårdplatser i Sverige på grund av personalbrist? Vi har varit dåliga på att skapa villkor för idéburna verksamheter. Regeringar har skapat diverse utredningar för att skapa bättre förutsättningar, men det har aldrig lett till någonting. Enligt mig har inte Sverige råd att säga nej till kreativa lösningar för andra sätt att bedriva sjukvård på.
Foto: Erik Olsson