Alla storläsare kan relatera till att böckerna ger något alldeles extra – något vi inte hittar någon annanstans. Nu visar det sig att bokläsande kanske är mer än bara ett härligt sätt att drömma sig bort en stund. Robin Dunbar, en brittisk antropolog och evolutionspsykolog vid universitetet i Oxford i England, menar att ett fenomen som liknar runners high kan inträffa när vi läser en bok som berör oss på djupet. Han kallar det readers high – alltså ett läsrus.

Med runners high menar man det endorfinpåslag som ett riktigt hårt träningspass kan ge. Endorfiner är kroppens naturliga opiater som kemiskt sett påminner om morfin. Robin Dunbar förklarar att endorfinsystemet, som är en del av hjärnans smärtcentrum, aktiveras när vi engageras emotionellt av en berättelse.

Dunbar säger i en artikel i DN att endorfinpåslagen kan skapa ett psykologiskt beroende – och därmed en form av abstinensbesvär. Därifrån kan känslan av tomhet efter att ha läst ut en bra bok komma, och även viljan att genast läsa fler böcker.

Neurolitterära experiment är ett relativt nytt fenomen, och de första experimenten genomfördes för bara några år sedan. Men de visar tydligt att läsning påverkar och förändrar hjärnan, ibland på ett förunderligt sätt.

Martin Ingvar är professor och överläkare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska sjukhuset. Han berättar i DN:s artikel att den mest betydelsefulla vinsten med läsning är att den stimulerar förmågan att tänka abstrakt, och därmed förstå och kunna analysera sin plats i samhället.
”Vi vet att den ekonomiska utvecklingen inte tar fart i ett land förrän 40 procent av kvinnorna är mycket läskunniga”, säger Martin Ingvar, som menar att läskunnighet är grunden till att världen har gått från en medellivslängd på 35 till 75 år.

Vi bör alltså sluta ha dåligt samvete när vi läser för mycket. Vi kan ju helt enkelt inte låta bli!