Många politiker på riks- och kommunnivå vill idag skära ner på kostnaderna för de stödinsatser som personer med funktionsnedsättning har laglig rätt till sedan 1994. Vi har pratat med före detta socialminister Bengt Westerberg, som införde lagen. Han är kritisk till hur vissa politiker idag räknar och resonerar. Han menar att kostnaderna är rimliga och uppmanar nu politikerna att först ta reda på hur verkligheten ser ut och vad alternativen kostar.

Möjlighet att leva som andra

I Sverige är det främst LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, som reglerar det här området. Lagen började gälla 1994 och infördes på förslag av Bengt Westerberg som då var socialminister. Dessförinnan var det Omsorgslagen som gällde, vilken hade fokus på personer med intellektuell funktionsnedsättning. LSS blev en utvidgning av den lagen och det nya var främst att även personer med fysisk funktionsnedsättning gavs rätt till stöd samt att rätten till personlig assistans tillkom.

LSS omfattar en rad rättigheter. Förutom personlig assistans gäller det exempelvis ledsagarservice, särskilt boende och daglig verksamhet (daglig verksamhet gäller dock inte personer med fysisk funktionsnedsättning). Syftet med LSS är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning. Det centrala målet är att de ska få möjlighet att leva som andra. Stödet ska också ges på ett sätt som grundas på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.

– Utan LSS hade livet för många personer med funktionsnedsättning idag sett mycket annorlunda ut. Inte minst den personliga assistansen har betytt jättemycket. Väldigt många säger att det är den avgörande faktorn för deras livskvalitet, säger Bengt Westerberg.

Han konstaterar dock samtidigt att målsättningarna med LSS fortfarande är långt ifrån uppfyllda. Enligt Westerberg ser det ganska bra ut när det gäller boende, men på de flesta övriga delområden släpar de berörda efter. Det gäller exempelvis möjligheter till fritidsaktiviteter.

Rimliga kostnader

Det tycks alltså finnas behov av att förverkliga mer av det som lagen föreskriver. Men idag går utvecklingen snarare i motsatt riktning. Regeringen har nyligen gått ut med att man vill skära i kostnaderna för personlig assistans. Många människor har på grund av hårdare bedömningar redan blivit av med det stöd de tidigare haft. Även på LSS-boenden som Ytterjärna Forum talat med känner man av en kraftig kostnadspress från kommunerna.

Bengt Westerberg pekar på att det finns en allmän politiskt uppslutning kring LSS och personlig assistans. Alla betonar i sina anföranden att det är viktigt att slå vakt om LSS. Men nu tycker en del att det kostar för mycket och vill skära ner på kostnaderna.

– Detta är stridsfrågan. Kostar det för mycket eller är det rimliga kostnader? Min uppfattning är att kostnaderna är rimliga. Samhället lägger ner oändliga resurser på att människor som drabbas av funktionsnedsättning vid födsel eller olyckor ska överleva. Men däremot är man inte benägen att satsa resurser för att de ska kunna leva, säger Westerberg.

Felaktig bild av kostnaderna sprids

Meningsskiljaktigheterna kring kostnaderna tycks också bero på att man räknar på olika sätt. Regeringens utredare, och därefter även regeringen själv, har spridit en bild av att kostnaderna för personlig assistans har skenat sedan 90-talet. Bengt Westerberg anser att detta är en helt felaktig bild av hur det verkligen ser ut. Han har tagit fram siffror kring detta som han nyligen har presenterat för Socialutskottet.

– Personlig assistans kostar omkring 30 miljarder kronor per år. Låt oss tänka oss att man helt skulle avskaffa den, vilket dock ingen föreslår. Vilka kostnader skulle man då spara? Utan personlig assistans skulle man istället behöva sätta in andra åtgärder som skulle kosta långt över 20 miljarder per år. Fler måste då flytta till särskilt boende, andra behöver hemtjänst osv. Det här gäller människor som vi inte bara kan överge, de behöver hjälp. Den verkliga nettokostnaden för personlig assistans är alltså betydligt mindre än om man bara ser till bruttokostnaden, förklarar Westerberg.

– Dessutom innebär de åtgärder man måste sätta in istället för personlig assistans att standarden för de här människorna försämras, vilket många redan fått uppleva.

Westerberg menar också att den bild som nu sprids av att kostnaderna för LSS har exploderat sedan starten är missvisade även på andra sätt. Om vi på 90-talet skulle ha uppskattat vad reformen skulle komma att kosta 20 år senare, med hänsyn tagen till löne- och standardutveckling etc, är hans bedömning att prognosen hade hamnat ungefär där kostnaderna ligger idag.

– Min viktigaste uppmaning till politiker är att ta reda på fakta och hur verkligheten ser ut, innan man drar slutsatser och föreslår nedskärningar på det här området. Man måste ta reda på vad alternativen kostar och vad de innebär för de här människorna. Det tycker jag inte att man gör idag, många är väldigt snabbt ute och säger att de ska skära ner på framförallt assistansersättningen, säger Bengt Westerberg.

Om ambitionen ska sänkas krävs en öppen debatt

Han ser en risk för att man genom administrativa beslut i praktiken sänker ambitionen i LSS, trots att det i lagen fortfarande står att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra och kunna ha goda levnadsvillkor.

– Om man inte ger resurser som krävs för att nå målen i LSS blir det ett glapp mellan resurserna och de uppsatta målen i lagen. Om målen ska sänkas måste man ha en öppen debatt och fatta riksdagsbeslut om det. En sänkning av ambitionen och standarden på LSS-området ska inte ske genom administrativa beslut.

Om en riksdagsmajoritet då skulle besluta om en sänkning av den standard vi i Sverige har uppnått på det här området menar Westerberg att det definitivt skulle vara i strid med andan i FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Fler borde få stöd

Bengt Westerberg har länge haft ett engagemang för personer med funktionsnedsättning och har haft många uppdrag inom detta område även efter tiden som socialminister. Det började redan på 70-talet när han var på studiebesök på några stora institutioner och blev förskräckt över vad han såg där. När han 10 år senare blev politiker bestämde han sig för att det här var ett område som han skulle engagera sig i. Idag vill han se en utveckling av LSS, snarare än den ambitionssänkning som nu pågår.

– Det finns mycket kvar att göra. Jag tycker bland annat att fler skulle få möjlighet till personlig assistans. Många skulle må bättre av det, men är idag uteslutna från insatsen. Jag anser också att även personer med fysisk funktionsnedsättning borde få rätt till daglig verksamhet och därmed struktur i vardagen, istället för att mest bli sittande hemma i bostaden. Det var också avsikten i LSS från början, säger Bengt Westerberg.

Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia commons