En lagom mängd idisslande djur har en mycket viktig roll i ett verkligt kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk. Det här har den konventionella jordbruks- och köttindustrin missat. Även veganförespråkare missar här ofta viktiga miljöfördelar. Vilka miljöfördelar ett odlings- och produktionssystem har beror ju mycket på vad man jämför med.

Miljömässigt innebär det idag helt dominerande konventionella jordbruket totalt sett ett gigantiskt brutet kretslopp, övergödning och läckage av näringsämnen, stor klimatpåverkan, giftspridning, minskad biologisk mångfald, gradvis sjunkande markbördighet, omfattande import av djurfoder och ohållbar markanvändning. Ett av de grundläggande felen som leder till detta är att det blivit en uppdelning mellan å ena sidan specialiserade, konstgödselberoende spannmålsgårdar utan djur, och å andra sidan specialiserade djurgårdar utan odling. Köttproduktionen (och köttkonsumtionen) är också totalt sett alldeles för stor för att vara hållbar och det här är ett system som även bäddar för det mjölköverskott vi ser idag.

I ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk däremot har man både växtodling och just så många idisslande djur, exempelvis kor och får, som motsvarar den egna foderproduktionen i form av vallodling. På så sätt har man ett hållbart lokalt kretslopp av näringsämnen, där djuren spelar en mycket viktig roll. Det här är typiskt för biodynamiskt jordbruk. Det är ett kretsloppsinriktat odlingssystem som också förutsätter en kraftigt minskad köttproduktion och köttkonsumtion – en minskning på upp emot 80 procent – och även en minskad mjölkproduktionspress på varje ko. För konsumenten ger det här en mer laktovegetarisk kost med små inslag av kött, vilket för varje svensk skulle kräva endast hälften (2000 m²) av den odlingsareal som medelsvensken använder idag (4000 m²).

Bättre kretslopp och markutnyttjande

Genom ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk (Ecological Regenerative Agriculture) uppnår man i stort sett samma miljöfördelar som ofta lyfts fram av förespråkare för en helt vegetarisk eller helt vegansk kost. Det handlar om minskad klimatpåverkan, minskad markanvändning, minskad energianvändning, minskad vattenförorening med mera. Men i jämförelsen mellan ett ekologiskt kretsloppsjordbruk (med växtodling och betande djur i balans) och ett ekologiskt jordbruk helt utan djur och utan mjölkproduktion är kretsloppsjordbruket med djur klart bättre på att utnyttja de begränsade markresurserna.

– I den jämförelsen, och ur den aspekten, är alltså ett jordbruk helt utan djur inte en särskilt bra idé. Det är också en myt och ett utbrett missförstånd att kor alltid skulle vara dåligt för klimatet och markanvändningen. Det beror helt på vilket odlingssystem vi talar om. I ekologiska kretsloppsjordbruk är korna en nyckel till ett hållbart och bra resurs- och markutnyttjande, säger Artur Granstedt, som är docent i ekologiskt lantbruk.

För att få ett bra kretslopp av näringsämnen och bygga upp (istället för att utarma) jordens bördighet måste man ha en växtföljd av både närande och tärande grödor. De grödor som tär på marken är lite förenklat spannmål, rotfrukter och andra matgrödor som vi människor kan äta, medan de närande och humusuppbyggande grödorna i stort sett är växter som vi inte kan äta och tillgodogöra oss, exempelvis grässorter, klöver, lucern, vicker med mera. De sistnämnda brukar kallas vall-baljväxter (här ingår inte det fåtal baljväxter som är ätliga). På en gård behöver man varje år odla vall, dvs grässorter med inslag av baljväxter, på en tredjedel av odlingsarealen i en roterande växtföljd. Annars utarmas jorden på sikt.

Idisslande djur har en unik förmåga

Här kommer de idisslande djuren in. De har nämligen en unik förmåga att omvandla vallfoder som vi människor inte kan äta till högvärdiga proteiner som vi kan äta. Framför allt i form av mjölk, och även kött. Samtidigt ger korna naturlig gödsel till hela odlingsarealen i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, förklarar Artur Granstedt.

– Det innebär att ett sådant jordbruk på ett effektivt sätt använder även den tredjedel av marken där det odlas markvårdande och humusuppbyggande vall med baljväxter. Den delen av marken ger då, utöver högvärdigt gödsel, även en matproduktion varje år. I ett jordbruk helt utan djur kan däremot den här tredjedelen av marken i en växtföljd bara ge gödning i form av växtkomposter, men i stort sett ingen matproduktion. Markutnyttjandet blir då därför sämre jämfört med ett kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk med rätt avvägt antal idisslande djur.

För många veganer är detta kanske ett klent argument, eftersom den veganska synen ofta även rymmer något av en samvetsfråga och en inställning att man överhuvudtaget inte alls ska utnyttja djur på något sätt. Det är f.ö. en inställning som på det personliga planet egentligen bara kan respekteras, snarare än diskuteras. Men även rena miljöfördelar brukar väga tungt när det argumenteras för en vegansk livsstil. Giltigheten i de miljöargumenten beror dock, som sagt, mycket på vad man jämför med.

– Som företrädare för kretsloppsbaserat ekologiskt jordbruk med växtodling och djurhållning i balans tycker jag veganer till största delen har rätt när det gäller miljöfördelarna. Men då bara i jämförelse med dagens konventionella jord- och lantbruk, med dess alldeles för stora köttproduktion som till stora delar dessutom baseras på foder av grödor som vi människor kan äta. Detta är ju ett enormt och miljöförstörande resursslöseri. Om man från ett veganskt miljöperspektiv däremot jämför med ekologiskt kretsloppsjordbruk finns inga större miljöfördelar i det veganska. Tvärt om blir resurs- och markutnyttjandet bättre på en ekologisk kretsloppsgård, säger Artur Granstedt.

Betesmarker, öppna landskap och biologisk mångfald

Bra markutnyttjande är också viktigt för jordbrukets förmåga att försörja en växande befolkning. Det gäller inte bara den odlingsbara marken som vi hittills pratat om. Det finns även väldigt stora arealer där det inte går att odla, men som lämpar sig som betesmarker. Jämfört med hela världens odlingsbara marker handlar detta totalt om ungefär dubbelt så stora arealer av lågproduktiva marker, berättar Artur Granstedt.

– I Sverige har vi ungefär en miljon hektar sådana marker, som idag blir allt mer igenväxta av buskar på grund av det brutna kretsloppet i det konventionella jordbruket. Detta är de uppskattade öppna beteslandskapen som många av oss vill ha av flera skäl. Idag har vi bara kvar ungefär 100.000 ha, dvs en tiondel, av landets ursprungliga öppna betesmarker.

Naturbetesmarker är också något som Naturskyddsföreningen lyfter fram som viktigt, inte minst med tanke på den biologiska mångfalden. Man menar att det på en betad hage kan finnas upp till 40 olika arter per kvadratmeter. Många växter, insekter, fjärilar, vilda bin och fåglar är beroende av naturbetesmarkerna och lever där i samspel med varandra. En stor biologisk mångfald ger oss flera viktiga ekosystemtjänster och gör ekosystemen mindre sårbara. Det här kräver betande djur, men inte nödvändigtvis fler djur. Enligt Naturskyddsföreningen handlar det mer om att djuren bör beta i större utsträckning, och på rätt ställe.