Jag har under de senaste åren haft uppgiften att delta i styrelsearbetet i Vidarkliniken, nordens enda integrativmedicinska sjukhus, där ”skolmedicin” kompletteras med läkemedel hämtade ur naturen och därtill bl.a. konstnärliga terapier och tillika en vård som blivit något av ett föredöme i Sverige.

En aspekt som varit aktuell det senaste dryga året är den s.k. läkemedelsfrågan. Sedan 30 år har kliniken genom särskilda försäljningstillstånd, som meddelats av regeringen, kunnat ha tillgång till antroposofiska läkemedel. Nu kräver EU att dessa läkemedel antingen skall integreras i svensk lagstiftning eller förbjudas.

Inom EU klassas dessa läkemedel på annat sätt än konventionella. Det som krävs är att de skall vara patientsäkra, biverkningsfria och av god kvalité – och inte om de har en vetenskapligt dokumenterad verkan – vilket naturligtvis inte innebär att de inte har det. Läkemedel med substanser från naturen kan icke patenteras och därmed är de inte av intresse för läkemedelsindustrin.

På Ytterjärna forum har vi redovisat vetenskapliga studier där Landstingets och Vidarklinikens behandling av kronisk smärta resp stress har jämförts och visat näst intill provocerande skillnader till klinikens fördel. Preliminära data gällande sjukskrivningstal visar samma tendens och vidare forskning pågår.

WHO har i sitt strategidokument för 2014-2023 rekommenderat medlemsstaterna att inrätta särskilda expertkommissioner för integrativ medicin då kunskapen bedöms som bristfällig hos beslutsfattare och i professionen. Sverige har undertecknat detta dokument.

När socialdepartementet sände ut Läkemedelsverkets förslag på hur de antroposofiska läkemedlen skulle kunna integreras var de flesta remissinstanser negativa till att tillåta registrering. Samtidigt finns ett mycket stort intresse i befolkningen av just integrativ medicin. I en NOVUS undersökning nyligen uppgav 76% av kvinnorna att de önskade att alla läkare skulle ha kunskap om integrativ medicin. 8 av 10 var nöjda med de integrativa behandlingar de fått. I den nya patientlagen betonas vikten av att patienterna själva skall få en starkare ställning och delaktighet.

Varför är det då ett problem att införa ett till dessa läkemedel adekvat regelsystem i Sverige? Dels pga de – enligt min bedömning oinformerade – remissinstansernas svar. Dels tror jag att den demokratiska aspekten av frågan ännu inte tillfullo beaktats. Statens uppgift borde vara att värna om valfrihet för medborgarna och inte ta ställning för någon specifik vetenskaplig åskådning och riktning. Detta så länge man kan garantera patientsäkerhet och god kvalité på produkterna.

Det kräver dock en viss reflektion över, och relation till, politikens och den demokratiska statens uppgift.

Det finns starka lobbyister som inte önskar att integrativa vårdformer skall vara tillgängliga i Sverige och som bedriver en medveten desinformation bl a i media. Delvis på en mycket låg och förlöjligande nivå.

Det nuvarande försäljningstillståndet går ut den 30 juni. Vidarklinikens verksamhet är hotad. Just nu väntar många patienter och även ca 150 anställda på Vidarkliniken på det politiska ställningstagandet. Vilket beslut kommer regeringen att fatta?